Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Popstjärna till Kulturens hus

/
  • - Det är lätt att komma bort som människa, säger Laleh, som kommer till Söderhamn och Järvsö i veckan.

I kväll inleder Laleh sin vinterturné i Söderhamn.

Vi träffade Laleh för att prata om språk, förväntningar och att vara förälskad – i sånger.

Annons

Det märks att Laleh är kär. Det liksom bubblar om henne. Händerna och armarna rör sig yvigt och konstant. Men den brunögda blicken är fast och uppmärksam, även om den också svävar iväg ibland.

Vi har mötts på pendeltågstationen några minuter tidigare och hittat en matsal vid Södertörns Högskola i Flemingsberg utanför Stockholm. Intervjun börjar där, fortsätter på ett pendeltåg, och avslutas på centralen.

Hon beskriver sin relation till senaste skivan, Me and Simon, som just ett förhållande. Det är en platta där genrer och språk blandas.

Spretigt, kan tyckas. Laleh verkar inte fästa någon större vikt vid det. Hon behöver inte hålla någon tydlig röd tråd. Låtarna står för sig själv – det är dem hon är förälskad i.

Laleh är inte bara sångerska. Hon är också textförfattare, kompositör, spelar ett flertal instrument (saxofon och slagverk på gymnasiet) och producerar själv. Från början gjorde hon allt från scratch, men för varje skiva har fler och fler utomstående släppts in i processen. Till senaste skivan hade hon till exempel hjälp av musiker.

- Jag behöver ju inte göra allt själv, när det finns duktiga musiker som behöver jobba, säger hon och ler.

Uppväxten i Iran, före detta Sovjet och Östtyskland, vitt skilda samhällen, har fört med sig mycket. Dels har hon kommit att reflektera över gruppdynamik och anpassning. Själv säger hon att hon har haft lätt att smälta in, ironiskt nog just för att hon hela tiden valt att gå sin egen väg. Dels har uppväxten gett henne språk.

- Språk är för mig nånting väldigt fritt, att man får prata som man vill. Istället för ”utbränd” kan jag säga ”inbränd”, man får leka lite. Jag tycker om språk jättemycket.

På "Me and Simon" samsas persiska, engelska, franska och svenska.

- Jag älskar det svenska språket, men man måste noga eftersom det lätt slår över, men när man väl får till en bra svensk rad så blir den magiskt. Men jag vägrar skriva ångestsvenska texter.

Hon gör rösten mörkare och hittar på en ångestsvensk rad som låter som något som Ulf Lundell skulle ha kunnat göra.

- Svenskan ska vara ett hoppfullt språk, säger hon.

På torsdag (4/2) har Laleh turnépremiär på Kulturens hus i Söderhamn. På lördag (6/2) spelar hon på Folkets hus i Järvsö.

- Jag har börjat göra nya låtar. Jag kommer spela upp två nya, så jag är lite otrogen mot skivan. Jag är ensam på scen. Det är faktiskt jättekul. Du måste komma och titta!

När det gäller livepubliken så har hon inga större ambitioner att förändra något. Jag frågar vad hon vill att de ska känna. Hon gör en paus.

- Gemenskap med varandra och mig, att de får andas ut en sväng och bara vara i nuet tillsammans. Det behöver inte vara mer filosofiskt än så. Nuet är tillräckligt.

 

Fotnot: Texten har rättats. I början angavs fel lokal i rubriken. 

Läs Lalehs egna ord om sina låtar i tisdagens Söderhamns-Kuriren eller Hudiksvalls Tidning, eller onsdagens Ljusdals-Posten.

Mer läsning

Annons