Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Politik handlar inte längre om att vilja.

/

Valkampanj 2010 har så här långt varit en vissen tillställning. Inget konstigt med det egentligen, om vi bara ser till intensiteten.

Annons

Väljarna bestämmer sig allt senare för vilket parti de egentligen skall rösta på, därför är det inte heller mer än logiskt att partierna väljer att lägga krutet på valrörelsens sista månad.

I torsdags presenterade Moderaterna och Socialdemokraterna sina respektive kampanjer. Det blev en strid på klockan, de två partierna presenterade som av en händelse sina kampanjer med bara en timmes mellanrum.

Knappast en slump. I valtider gäller det att försöka stjäla den mediala uppmärksamheten och trumfa motståndet.

Innehållet i sig är inte mycket att orda om, det handlar om jobben.

Socialdemokraternas val av Times New Romaneskt typsnitt för sina valaffischer, världens kanske vanligaste typsnitt, är dock en bra metafor för valrörelsen 2010 fram till dags dato; i ett val där skillnaden mellan regeringsmakt och opposition kan bli en handfull väljare vågar ingen ta ut svängarna. Istället blir det hela lika intressant som ett val av elevrådsordförande där präktigast vinner.

Politik handlar inte längre om att vilja. Det är uppenbart. Politik handlar om att vilja ha makten och när man väl fått den, förvalta den.

Socialdemokraterna som enligt all rimlig logik borde gå in i valrörelsen med ett stabilt väljarstöd i ryggen famlar allt jämt efter fler händer som kan lyfta dem på valdagen. Vänsterrörelsens tid är nu.

Det syns dock inte i opinionsläget trots en mandatperiod av borgerligt regeringshav som bjudit på fler smash-lägen än det går att räkna till och som dessutom präglats av en ekonomisk kris där de marknadsliberala dogmerna rämnat.

Men svensken är uppenbarligen inte övertygad om partiets förmåga att skapa arbetstillfällen. Vilket i sig är näst intill otroligt eftersom Socialdemokraterna är ett parti som alltid, alltid, alltid, utom valet 2006, satt jobben i centrum.

Moderaterna å sin sida går till val på att vara nya Moderaterna. Igen.

Men för att vinna rösterna som krävs måste partiet på mindre än fem veckor lyckas bli av med stämpeln som rikemanspartiet nummer ett, med betoning på man. Den stämpeln sitter hårt.

För att skaka av sig stämpeln som brats-parti upprepas därför mantrat om att Moderaterna företräder "allmänintresset" i svensk politik. Ett parti för alla, både män och kvinnor, i stad och på landsbygden.

Ambitionen är att bli samhällsbärande. Eller, kanske snarare, de nya Socialdemokraterna. Dessutom skall partiet bli mer pragmatiskt, annorlunda uttryckt; mer populistiskt.

Ett arbetarparti och ett arbetareparti. Moderaterna mot Socialdemokraterna.

Det handlar om jobben. Den här gången också.

Mer läsning

Annons