Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pla känner sig hemma i Sverige

Sucheera Lundaahl, eller Pla som hon kallas, har bott i Bollnäs i tre år och känner djupt i hjärtat att det är här hon hör hemma. Hon trivs med sitt liv tillsammans med maken Stefan och dottern Nöj. Men en sak fattas.
- Jag vill ha ett jobb! Jag vill inte vara ekonomiskt beroende av min man. Jag vill att vi ska dela på allt, säger Pla.

Annons

En dag i juli för snart trettio år sedan föddes en liten flicka i staden Rayong sydost om Bangkok. Hon fick smeknamnet Pla, som betyder fisk. Det fanns redan en dotter i familjen, Plas storasyster som kallades Gong, räka.

Inte visste då mamma Väv att båda hennes döttrar skulle välja att bosätta sig i ett kallt, främmande land som heter Sverige, och att hon själv skulle resa över mer än halva jordklotet för att hälsa på dem.

Men så blev det. Idag bor Gong i Söderhamn och Pla i Bollnäs.

- Mamma är lycklig för vår skull. Hon är glad för att vi har fått det bra, säger Pla.

Den här berättelsen handlar om Pla. Vi har sökt upp henne eftersom det snart är Internationella kvinnodagen. Vi vill veta mer om hur livet ter sig för en av de tusentals kvinnor från Thailand som bor i Sverige.

Dagen då vi kommer till familjen Lundaahls villa på Sunnerstavägen ligger snön djup över gräsmattan. Vårvintersolen glimmar i dungen bakom snedhagen och katten Nita tassar över den välskottade parkeringen.

- Jag skottar en hel del, säger Pla och tar några rejäla tag med skyffeln.

Fotografen plåtar en stund och sedan går vi in i huset där Plas åttaåriga dotter Nöj väntar. Nöj har sportlov och är lite otålig, Snart, alldeles snart, ska mamma skjutsa henne till Gong och jämnåriga kusinen Julia i Söderhamn.

Vi tittar på familjens vackra kök och slår oss sedan ner i vardagsrummet. Pla bjuder på te och kaffe och undrar om vi vill ha kaka också.

- Jag älskar kaffe. Jag dricker nog 3-4 koppar om dagen, säger hon.

Pla berättar att hon blev helt fascinerad av Sverige när hon först kom hit. Den vackra naturen, den friska luften, människorna, allt var annorlunda och spännande. Och livet var inte alls lika stressigt som i Thailand. Pla hade dessutom tur och fick heltidsjobb som lokalvårdare, vilket hon trivdes med. Allt var bra.

Ända tills i höstas. Då kom finanskrisen, städfirman fick färre uppdrag och Pla miste jobbet.

- Det var väldigt tråkigt!! Men jag kan också tänka att jag i alla fall hade tur som fick jobba i två och ett halvt år. Många får inte den chansen.

Pla pratar mycket bra svenska. Kanske är det ett av skälen till att just att hon började jobba nästan direkt hon kom till Sverige. Men hon inser också att hon behöver lära sig ännu mer, särskilt svensk grammatik och att skriva svenska. Just nu läser hon på Komvux och drömmer om att så småningom få gå en vårdutbildning. Hon vet att det kommer att bli svårt. Men hon är inställd på att kämpa stenhårt för att klara utbildningen och få ett jobb.

- Jag tror att många andra kvinnor från Thailand känner precis som jag, säger Pla.

Hon återkommer många gånger under vårt samtal till betydelsen av att ha ett arbete. Och budskapet om att hela tiden försöka är något hon vill dela med sig till andra kvinnor i hennes situation:

- Kämpa på dag för dag! Även om språket är svårt. Det är viktigt att bli en del av det svenska samhället.

Ett eget arbete är också viktigt för relationen till mannen, menar Pla. Hon vill vara självständig.

- Jag vill inte vara ekonomiskt beroende av min man. Jag vill att vi ska dela på allt i livet, och att vi ska lyckas tillsammans, säger hon.

Pla tycker om att arbeta med människor och hon fascineras av människors olika tankar. Hon frågar vad äldre människor kan behöva och svarar strax själv:

- Jag tror att många behöver ödmjukhet, närhet och en vän att prata med.

Mitt i prick, kan man tänka. Det som fascinerar under vårt samtal är att Pla verkar så hemtam med svenska språket och dess uttryck. Kanske lyckas hon så bra av den enkla anledningen att hon så innerligt gärna vill vara svensk.

- Jag hade ett hårt liv i Thailand och vill lämna det bakom mig, säger hon.

I Thailand arbetade Pla på en textilfabrik. Hon gifte sig och fick dottern Naruesorn Somkarn (kallas Nöj). Hon skilde sig så småningom och flyttade då till staden Khorat i nordöstra Thailand där hennes mammas släkt bodde.

Pla berättar att hon arbetade mycket, precis som många andra i Thailand. Hon jobbade sex dagar i veckan, 16-18 timmar om dagen.

- Det är mycket stress i Thailand. Man jobbar och jobbar, hela tiden. Allt handlar om att få ihop tillräckligt med pengar.

När hon kom hem efter arbetsdagens slut var det hon som självklart skulle sköta allt: matlagning, städning, ta hand om dottern.

- Svenska män och kvinnor är jämställda på ett helt annat sätt. I Sverige vill mannen vara med och dela ansvaret för hemmet.

Detta, tror Pla, är ett av skälen till att många thailändska kvinnor väljer att gifta sig med svenska män och bo i Sverige. Hon får frågan om det motsatta, varför många svenska män faller för thailändska kvinnor?

- Jag tror att det bland annat beror på att kvinnor från Thailand värnar om familjen. Precis som man gjorde i Sverige förr i tiden. Och så är vi ödmjuka.

För Plas egen del började resan mot Sverige genom att hennes syster Gong träffade en svensk man och flyttade till Söderhamn för åtta år sedan. Fyra år senare åkte Pla och hennes mamma till Söderhamn. De skulle stanna i sex månader.

- Vi kom för att plocka blåbär och tjäna pengar.

De plockade mycket bär och tjänade bra med pengar. Men ett par månader innan de skulle åka tillbaka träffades Pla och Stefan Lundaahl.

- Vi träffades av en slump hemma hos en kompis till min syster. Och jag blev kär.

Kärleken var ömsesidig. Pla åkte tillbaka till Thailand och ordnade med sina papper, och återvände så småningom till Sverige. Hon har nu bott i villan på Sunnerstavägen i tre år.

- Stefan är väldigt snäll och trevlig. Och han är jättesnäll mot Nöj, säger Pla.

För ett halvår sedan var äntligen alla papper klara och även Nöj kom till Sverige. Hon går i första klass på Granbergsskolan och pratar mer och mer svenska.

- Jag trivs bra, säger Nöj lite blygt.

- Hon kommer snart att prata flytande svenska. Hon kommer att säga att nu pratar du baklänges, mamma. Det blir bra, säger Pla och kramar dottern.

I höstas gifte sig Stefan och Pla. Det blev dubbelbröllop i Bollnäs kyrka.

- Min bästa vän är från Thailand. Hon gifte sig samtidigt, med en svensk man hon också.

Plas mamma var med under bröllopet och det blev en lycklig dag. En jättelik förstoring av bröllopsfotot hänger på väggen i vardagsrummet. Pla är strålande vacker i sin vita klänning och brudnäbben Nöj söt som en smällkaramell.

Pla säger att hon har blivit mycket väl mottagen av Stefans familj. Men hon saknar sin mamma, som nu är tillbaka i Thailand, och sin lillebror. Nöj saknar sin kusin i Thailand.

Mamma är jätteviktig för Pla. De har alltid hållit ihop, mamma, Gong, Pla och lillebror.

Vad säger då övriga släkten om att Pla och Gong har flyttat till Sverige?

- Det tycker kanske att det är bra. De får tycka vad de vill, faktiskt. Min mamma bryr sig inte. Vi hjälper henne ekonomiskt och hon är inte beroende av någon i släkten, svarar Pla.

För Pla är det självklart att hjälpa sin mamma. Så gör man i Thailand, säger hon. Nu drömmer hon om att få råd att låta modern bo i Sverige och ha råd att försörja henne.

- Därför är det också viktigt för mig att få jobb.

Pla och Gong har redan bjudit modern till Sverige vid fyra tillfällen. Just nu har Pla inte råd att hjälpa till med någon ytterligare resa. Hon suckar över det där att pengar ska betyda så mycket. Hon vill egentligen inte att det ska vara så.

- Men man måste ju ha pengar för att leva. Så är det överallt. Fast det räcker att ha så man klarar sig.

Hon saknar inte Thailand.

- Vi var i Thailand på semester förra året. Då längtade jag hem, säger Pla.