Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Personligt ansvar i kollektivet

Jag återkommer ofta till ordet organisation i det jag skriver, eftersom det är ett begrepp som har stor betydelse i sammanhanget. Enligt en ordbok är organisation något praktiskt som möjliggör samarbete och så vidare. Men när den växer kan den bli svår att hantera. Jag talar här om hur den kan verka i samband med religion.

Annons

Från att ha varit till gagn i första hand för den enskilde kan dess utveckling göra att den enskilde kommer i kläm. En utökad organisation förändras ofta vad det gäller inriktning och värderingar, och dess ursprungliga målsättning kan bli svår att bevara.

Har man under många år vuxit ihop med dess utveckling kan man ha svårt att se de förändringar man också själv genomgår tillsammans med den. Det kan till exempel gälla en förändrad syn på principer, vilket kan accepteras av vissa medan andra får allvarliga betänkligheter med åtföljande problem.

När ledande inte inser detta utan ser det som en fråga om lojalitet och medelst sin maktställning försöker påverka andra till samma tänkande kan livet i en organisation bli svårt för den som inte kan göra våld på sitt samvete. Här borde man stanna upp och tänka över vart man är på väg. Väljer man i stället hårda tag för att kunna gå vidare kan man förlora kontrollen över det som en gång hade ett ädelt syfte, för att nu dras till ett fanatiskt tänkande. Organisationen har så ändrats från att i första hand gagna den enskilde till att kräva att bli betjänad av många för sin fortlevnad.

En del dignar under den bördan och försöker få gehör för sin förtvivlan genom att ge uttryck åt sitt missnöje. Andra tiger av rädsla för det som kan drabba dem själva och deras nära och kära. Att reagera så är förståeligt, men det löser inte problemet. Kvar står det faktum att det har blivit en förändrad situation som man måste ta ställning till. Att leva i detta tillstånd kan kännas plågsamt, att protestera kan leda till bestraffning. Man känner sig fången i det man en gång sökte för att få frihet, den frihet som Jesus talar om i Joh 8:32; "och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria."

Jesu ord kan knappast röra ett liv som så påverkas av mänskligt tänkande att man i vissa fall inte vill tala om det som står och inte står i Bibeln.

Vi har alla ett relativt ansvar. Man påverkas och påverkar i en miljö där man umgås nära och ofta. Ett kontrollsystem kan utvecklas utan att man tänker på det och en hel del av ens tänkande och handlande kommer att styras.

Även något så personligt som ens eget samvete kan komma under en organisations kontroll genom kollektivism. Då kan man mer eller mindre upphöra att råda över sitt eget liv med allt vad det innebär.

Därför bör man göra bruk av friheten att tänka medan man har möjlighet därtill, och vara medveten om sitt personliga ansvar i kollektivet.

Stig Persson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel