Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Personkemi – viktig faktor i nya Ljusdalsregeringen

/

God morgon Ljusdal! Nu har det snart gått två veckor sedan svenska folket sa sitt i valet.
Det bidde ganska rörigt på alla tre plan, riks, landsting och i kommun. Inga klara majoriteter och just nu pågår, på alla tre plan, förhandlingar.

Annons

På riksplanet handlar det mest om att försöka få till förhandsuppgörelser om de tilltänkta större frågorna utan att behöva blanda in SD. Herr Stora chefen förhandlar med allt och alla, utom med nämnda parti.

Här lutar det, ungefär som väntat, åt att etablissemanget gör upp det här utan större dramatik vilket också innebär att de svenska rikshjulen rullar vidare.

Landstingets politiker får nog fundera ett tag till innan man ens törs gissa…

Här hemma råder tystnaden. Ingen säger någonting och ingen ”vet” någonting. Det spekuleras friskt bland allmogen, utan att någon egentligen har på fötterna för spekulationerna. Mycket handlar om känsla och fördomar.

Som så ofta förr handlar väldigt mycket om personkemi mellan de lokala partiernas topprepresentanter. Det finns inga självklarheter i den politiska färgen, som styrt riksdagsvalet.

I Ljusdal handlar nog samtalen just nu väldigt mycket om det finns en realistisk förutsättning att personerna x, y och z kan dra det här lasset i fyra år. Det torde vara tämligen klart att det blir en trepartilösning, minst, och då handlar väldigt mycket om personliga förutsättningar för ett samarbete.

Stopp, jag sa inte att det är en person som styr i varje parti, så är det naturligtvis inte. Men samtidigt är det väl ingen större hemlighet att en hyfsad personkemi mellan toppaktörerna är en förutsättning för att man ska fungera i regeringsställning. Vi får se. Vi får se vad det blir för lokal regeringsbildning och vi får se om det håller. Med personkemin alltså.

Stenegård är nu en verksamhet utan folklig förankring. Hembygdsföreningen orkar inte längre och det beror naturligtvis på flera orsaker än de hittills officiella. Jag insinuerar inte om allvarliga bakomliggande intriger. Jag konstaterar bara att äktenskapet mellan det kommersiella bolaget och den ideella Hembygdsföreningen inte håller längre.

Dels tror jag arbetsbördan i Hembygdsföreningen blivit för stor och dels tror jag att de båda intressenterna har olika ideologiska plattformar och värdegrunder vilket till slut, alltså nu, leder till skilsmässa. Har sagt det förut och säger det igen: återkommer till Stenegård, denna ständiga källa till känslor och åsikter.

Slutligen några rader om den eventuella vinst vi har i kommunen: man blir onekligen förvånad över att våra toppolitiker/tjänstemän tydligen inte vet huruvida en eventuell budgetvinst på rådande grunder får användas nästa år eller inte. Naturligtvis finns det kunskap om detta. Varför inte informera våra politiker om vad som gäller så slipper fullmäktigedebatten handla om regelverk istället för konkreta politiska förslag. Bakläxa!

Mikael Sagström

Mer läsning

Annons