Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Person eller politik - en demokratisk knäckfråga

/

God morgon Ljusdal! Veteranen Willy Eriksson hoppar av Socialradikala demokraterna (SRD) men väljer att sitta kvar som vice ordförande i kommunfullmäktige – politisk vilde med andra ord.

Annons

Avhoppet kommer överraskande, inte minst för SRD, och skälet som anges är bristande lojalitet med vänsterblocket som sitter i regeringsställning i Ljusdal. Den rutinerade f.d. S-politikern anser att bristen på gemensam linje i SRD och solidaritet med arbetarrörelsen är huvudskälet till avhoppet. SRD:s ordförande Leif Hansen säger sig vara förvånad över avhoppet och ställer sig frågande till varför inte Willy Eriksson tagit upp frågan på något av partiets möten.

Willy Eriksson å sin sida säger att han vid ett flertal tillfällen haft uppe frågan med ordförande Hansen som han dessutom anklagar för att ha tappat förankringen i arbetarrörelsen.

Hansen försvarar sig med att SRD inte har för avsikt att vara ett regeringspar ti i ledband till kollegorna på vänstersidan V och S. Enligt Hansen så har inte partiet någon ambition att styra Ljusdals kommun utifrån en vänstermajoritet. Var och en tar ställning efter eget huvud. Willy Eriksson anser att man inte kan bedriva politik utan partipiska och väljer alltså att hoppa av.

Intressant politisk och demokratisk nyckelfråga. Sitter man på ett politiskt mandat som privatperson eller som representant för en ideologi format av ett parti? Frågan kan tyckas vara busenkel att svara på: man sitter som representant för ett politiskt parti! Gör man? Är det så det ser ut i dagens politik? Är politiken som drivs viktigare än individerna som står bakom den?

Nu blev det svårt. Är det Juholt eller den socialdemokratiska politiken som får klä skott i media? Juholt blev svaret. Ingen pratar väl egentligen socialdemokratisk politik just nu. Nu pratar man om Juholt som person. Men det är klart man måste ju ha förtroende för den som ska representera om det man representerar ska nå fram.

Moment 22 med andra ord. Det krävs färgstarka personligheter i dagens politik om man ska lyckas, ändå måste de ha förmågan att låta och agera som om de var slav under partipiskan, oavsett vilket parti de representerar. En nästintill omöjlig balansgång. Man kan med rätta ställa sig frågan: är Borg/Reinfeldt moderaterna eller är de budbärare av moderaternas politik? Även här borde svaret vara självklart men är det inte. Tror att mycket av det Borg och Reinfeldt säger och gör blir moderat politik, inte tvärtom.

Samma sak gäller för Juholt, personliga klavertramp tolkas som socialdemokratisk politik. Ett lysande exempel på den ökade personifieringen ser vi just nu i USA där republikanerna febrilt letar efter en kandidat som kan matcha Obama i nästa presidentval. Det räcker inte med republikansk politik och dess värdegrunder. Det måste vara rätt person som formar den republikanska politiken i detta nu och inför detta konkreta val. Nästa val kan det vara en annan linje inom samma parti som ska personifieras.

Dagens republikan, anses av bedömare, måste vara verbal och inte alltför hökaktig om det ska finnas en chans att klå sittande president.

Blev vi något klokare? Tror inte det. Att Willy Eriksson hoppar av kan kanske summeras som så att han representerar den sorts politiker som tycker att besluten ska fattas utifrån en förutbestämd åsikt som historiskt, lite elakt, kallats för partipiskan.

SRD grundades av etablerade socialdemokrater som inte passade in i systemet och nu bedriver politik delvis efter eget huvud under devisen; vi försöker fullfölja det vi lovat väljarna. Rätt eller fel? Tja, förmodligen dagens politiska verklighet.

Mer läsning

Annons