Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Patrik Oksanen: Storbritannien lämnar in skilsmässopapperen på onsdag

"Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning." - Winston Churchill 1942.

Annons

Det vi nu ser är inte slutet, och inte ens början på slutet, men kanske är det slutet på början. För på onsdag lämnar dagens innehavare av adressen Downing Street 10, Theresa May, in skilsmässopapperen med EU.

Det har varit ett långt och stormigt äktenskap. Turerna innan giftermålet 1 januari 1973 var många. Äktenskapet har sedan dess präglats av bråk av typen vem som ska bestämma över vad i det gemensamma hushållet.

Läs mer: Brexit blev 2016 års Shakespearetragedi

Men 44 år av äktenskap sätter sina spår. Det finns en ung generation som inte upplevt något annat än EU-medlemskap. Men giftermålet har länge frätts länge av krafter som vill bryta upp. Folkomröstningen blev en kalldusch, men ändå symptomatiskt för vår tids populistiska våg där enkla sanningar blandas tillsammans med frustration och vrede som tas ut vid valurnorna. På så sätt var skilsmässan logisk, en symbolisk handling för att markera missnöjet.

Problemet är att det riskerar att dra med sig fler skilsmässor. Skottland, som röstade för att stanna kvar i EU, förbereder sig för en ny omröstning om att lämna Storbritannien. Nordirland riskerar nya konflikter mellan katoliker och protestanter om de norra grevskapens gräns mot Irland blir en riktig gräns igen. Regeringskris väntar också i Belfast efter att Sinn Fein dragit sig ur samtalen efter valet.

Premiärminister Theresa May har hotat att skilsmässan från EU blir stormig med en "hård" och avtalslös Brexit. Höga tonläget till trots, att lämna bordet utan något slags avtal skulle skada både Storbritannien och resten av EU. Ju närmare relation skilsmässoparet kan upprätthålla efter ett utträde desto bättre är det. Samtidigt kan inte Storbritannien förvänta sig ha kvar privilegier utan förpliktelser.

Det kommer att behövas från båda sidor ett överjordiskt tålamod och heroiska insatser för att inte förhandlingarna ska rasa samman i ömsesidiga anklagelser. En av de första stötestenarna att hantera är Storbritanniens skuld till EU, som av EU-kommissionen beräknas ligga på ca 60 miljarder euro. Pengar som är Storbritanniens andel av skulder, pensioner och obetalda räkningar. Andra svåra frågor blir rättigheter för britter i EU och EU-medborgare i Storbritannien. Enligt EU:s chefsförhandlare Barnier måste det här först lösa sig innan det blir dags att förhandla om handelsrelationerna.

Läs mer: Bye, bye Britain - sommaren före höstens stormar

Räkna med en skumpig väg framåt mot att skilsmässan blir klar. Och bli inte förvånad om det kommer en debatt i Storbritannien om en ny omröstning när man börjar se vilket Brexit-alternativet verkligen är.

När EU:s stats- och regeringschefer firade EU:s 60-årsdag i Rom i helgen stannade Theresa May hemma. En symbolisk gest om att det nu är 27, och inte 28, länder som rör sig mot framtiden. Och Brexit är inte EU:s enda problem. Ungern, Polen och Grekland levererar olika typer av huvudvärkar. Migrationskris, ekonomi och Ryssland bättrar inte på migränen.

EU-ledarna skrev i Rom på en deklaration där ambitionen att sträva framåt och tillsammans betonades. Urvattnad kallade kritikerna det hela. Men samtidigt är urvattnat en spegling av den mest troliga framtidsutvecklingen för EU - en union i olika hastigheter. Det innebär att länder som vill gå vidare och djupare ska kunna göra det, en lösning som bland annat Tyskland förordar.

Läs mer: Ta hotet från ryska desinformationen på allvar

För svensk del väntar vägval hur långt fram man vill ligga i det fördjupade samarbetet, och hur man samtidigt ser till att behålla banden till Storbritannien. För den som kanske saknade Theresa May mest i Rom var Stefan Löfven (S). Utan Storbritannien försvinner en frihandelsvän vars intressen ofta sammanfaller med Sveriges.

Det vi ser nu är inte slutet, ja inte ens början på slutet för EU, men kanske är det slutet på början.