Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Partiledarduellen idag sker ödesvalet

/

I dag avgörs en partiledarstrid som helt hamnat i skymundan av socialdemokraternas monumentala kris.

Annons

Kristdemokraterna samlas i Västerås för kommun- och landstingsdagar och ordförande Göran Hägglund utmanas av Mats Odell.

Med tanke på att KD faktiskt sitter i regeringen och därmed har både ett direkt och indirekt inflytande på den politik som förs i Sverige just nu, är det lite märkligt att inte tuppfäktandet får större uppmärksamhet.

Göran Hägglund är valberedningens förslag, Mats Odell utmanaren. Båda med bred och lång politisk erfarenhet, men med stöd från olika falanger.

Kristdemokraternas svårigheter är inte enbart en partiledarfråga. Lika lite som för de andra partierna som bytt styre under det gångna året.

Personkulten inom svensk politik har visserligen nått oanade höjder den senaste tiden, med varierat resultat; uteblivet resultat i vissa avseenden och katastrofresultat i andra. Öppna processer som påminner om amerikanska presidentval har varit en version. De slutna rummens och knivhuggens har varit en annan.

Kristdemokraterna har valt en mellanmjölksvariant där utmanaren går ut öppet och deklarerar att han är mer lämpad som partiledare eftersom han står för framtiden. Han tycker att partiet ska sluta trampa runt i det socialliberala träsket och fokusera mer på företags- och marknadspolitik

Sittande ordförande säger inte så mycket alls utåt utan söker sitt stöd hos partiledningen.

Den gamle kristdemokratinkarnationen Alf Svensson manar till försoning i stort uppslagna debattinlägg.

Och på fredagen vädjade Göran Hägglund om besinning, att stridigheterna gjorde honom ledsen och arg. Och i förlängningen skadade partiet.

Ingen av dem kan säga att det var bättre förr. Partiet har ofta balanserat kring fyra procentsspärren, utom när de lyckats knapra åt sig några procentenheter. Hägglund är en trevlig prick helt enkelt.

Men i den politiska vardagen går det inte att leva på förtroliga samtal kring fikabordet med verklighetens folk.

Att kristdemokraterna ligger bakom flera genomförda reformer - vårdnadsbidrag, receptfria mediciner i vanliga butiker, sänkts skatt för pensionärer, ökad valfrihet inom äldreomsorgen - hur många är medvetna om det? Hur väl har kristdemokraterna lyckats slå mynt av de reformerna?

Inte alls. Och nu står Göran Hägglund och pratar om en gemensam värdegrund. Det är fint. Värd all respekt. Men har de inte en sådan redan, nämligen den kristna.

Det är praktisk politik som gäller. Så därför är det välkommet att Maria Larsson i går lanserade förslaget om en ny, självständig tillsynsmyndighet av äldreomsorgen. Det är ingen överdrift att påstå att det är ett förslag som ligger i tiden med tanke på alla vårdskandaler. Åtminstone tycker miljöpartiet det, varifrån det oväntade stödet kommer.

Hur det nu än går i dag, så är valet livsviktigt för partiets fortsatta existens. Stridsyxorna måste grävas ned, oavsett utgång. Annars får kristdemokraterna en enkel biljett ut ur riksdagen vid valet 2014.

Mer läsning

Annons