Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pappor och deras ansvar för barnen

/

Socialdemokraternas kongress har fattat beslutet om en tredelad föräldraförsäkring. Huvudargumentet är barnperspektivet, barns rätt till sina båda föräldrar. Av de tre delarna knyts en av delarna till var vårdnadshavare, och den tredje får man göra hur man vill med.

Annons

Alla siffror visar entydigt samma sak. Kvinnor tar den absolut största delen av ansvaret för barn och hushåll. Statistiken säger det. Mina erfarenheter baserade på min umgängeskrets säger det. Ett alltför stort gäng karlar vill dock inte kännas vid detta och provoceras galet av ordet jämställdhet. Jag hoppas att beslutet och förhoppningsvis genomförandet ska fungera för att söndra normer om att kvinnor är som skapta för att byta blöjor och gulla med avkomman.

Jag hade på vägen hem från socialdemokraternas kongress en djup diskussion med några kvinnor jag precis lärt känna om jämställdhet i familjen. Vi har alla rötterna i Hälsingland och förstår att en sådan här reform inte är populär på alla håll. Vi trodde oss känna att landsorten och småstäder håller extra hårt i normen att barnen är kvinnans hobby och männen är barnvakter ibland. Hårddraget givetvis. Ingen sanning överallt, men alldeles för många män som drar sig för "kärringgöra".

En kvinna, som inte vill annat än ha jämställdhet, är trots det rädd för att reformen endast leder till att kvinnorna får mer att göra. Jobba och sedan komma hem till en man som är hemma på andra villkor än kvinnor. Ni vet, många tycker män är duktiga om de över huvudtaget är föräldralediga, medan det förväntas och ses som en självklarhet att mamma ska vara hemma. Den duktiga pappan kanske känner sig alldeles tillräcklig med att vara med barnet så att tvätthögar och städning sparas tills den heltidsarbetande mamman kommer hem. Plötsligt får hon ännu mer att göra än vad tanken var. Hon tror inte att män kommer att bry sig tillräcklig. Detta är ett skräckscenario.

Systemet där vi förväntas oss att kvinnorna är barnansvariga ger bakslag för de goda männen. De fantastiska männen som vill vara med sina barn är även de utsatta för normerna. På mansdominerade arbetsplatser möts de av skepsis när de vill vara närvarande pappor. En man jag känner fick angivet som skäl till en låg löneutveckling att han vabbat mycket, då visar man inte framfötterna. Vård av sjukt barn är inget vi förväntar oss av manliga anställda.

Jag landar i en jobbig fråga som jag inte ens vet om jag vill veta svaret på, om det finns något. Varför befruktar män kvinnor med barn som följd om de inte har för avsikt att bilda familj på riktigt? Ta sitt ansvar för de tråkiga saker som följer på att ha ett hushåll? Det är för att ni män som inte bryr er, inte verkar älska er kvinna och era barn tillräckligt som vi måste lagstifta om att ni ska ta ert ansvar.

För att även kvinnor ska få karriärmöjligheter, pensioner och schyssta jobberbjudanden också i barnafödande ålder. För att vi inte ska ses som hopplösa avelskor som mest kommer att vara hemma och mjölka av arbetsgivarna.

Normen att barn och hushåll är en kvinnosyssla måste dö. Tredelad föräldraförsäkring är en bit på väg.

Elin Lundgren

Mer läsning

Annons