Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pappans sista år blev fotobok

Det var kärleken som förde Surasuk Wanrach från Bangkok till Hudiksvall. Och sorgen som förde honom tillbaka till Thailand för att dokumentera sin fars sjukdom och död. Projektet på Forsa folkhögskola har nu resulterat i en fotobok.

Annons

På lördagen 3 maj öppnar Forsa folkhögskolas fotolinje sin utställning på Hälsinglands museum. Tolv elever från hela Sverige har utbildat sig under ett år och visar nu sina bilder under temat Perspektiv.

En av de tolv är 37-årige Surasuk Wanrach. Han kom till Hudiksvall för sju år sedan tillsammans med sin kärlek som han träffat i Koh Samui, Madeleine Hägg. De hade bott tillsammans i Bangkok under ett halvår, men satsade på Hudiksvall.

– Jag har alltid jobbat sedan jag var 18 år. Jag har lång erfarenhet av filmproduktion och av att ordna olika event med mera, men det är svårare i Sverige, berättar Surasuk Wanrach.

Men livet har rullat på, hans familj från Thailand har hälsat på i Hudiksvall. Det var strax efter ett besök i Sverige för snart två år sedan som hans pappa blev sjuk. Det visade sig vara en cancer som satt bakom ögat och inte gick att operera.

– Jag kände att jag måste åka tillbaka för att vara tillsammans med familjen, vi måste hålla ihop och vara starka, säger Surasak Wanrach.

Eftersom kameran jämt hänger med honom så blev det naturligt att skildra familjen och faderns sjukdom under sjukhusvistelser, hemma, cellgiftbehandlingar och liknande. Samtidigt pendlade han från familjens hus i norra Thailand till olika jobb i Bangkok där han producerade musikvideor, arbetade som regiassistent med dramaserier för tv och frilansade även som fotograf.

Efter sex månader såg det ut som om fadern vunnit kampen och Surasuk åkte tillbaka till Sverige för att fortsätta fotostudierna han tvingats hoppa av tidigare.

– Men det tog bara några månader innan pappa blev sjuk igen. Cancern hade spridit sig till halsen och han blev allt sämre.

Så Surasuk åkte tillbaka och följde fadern hans sista månader i livet. Surasuks mamma och syster var hela tiden med och det blev många dagar fyllda av oro och ångest men också sammanhållning och glädje. Familjen stärkte varandra. Kanske deras buddistiska tro hjälpte till.

– Mycket är annorlunda i Thailand jämfört med Sverige, men jag tror pappa fick en bra sjukvård och han behövde inte känna sig ensam.

I boken får vi vara med även när pappan avlidit och familjen tvättar kroppen och sedan under begravningen, då Surasuk rakar av håret för att agera munk, enligt traditionen.

Några av hans bilder visas i utställningen på Hälsinglands museum. Mer om den utställningen och fler elever i annan artikel.

Annons