Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Palliativ vård och dödshjälp

Svar till Åsa Malmströms ledare om dödshjälp.
När man läser intervjun med Lars Olov Hammergård (20/7) där han berättar sin egen sanna historia, känns de regler som idag finns mot dödshjälp och palliativ sedering både grymma och oempatiska. Jag vill säga att de strider mot god medicinsk etik.

Annons

Lars Olov har en sjukdom - ALS – som han vet är dödlig och det enda han vill är att få en så värdig och skonsam död som möjligt, när han känner att tiden är inne. Vad händer med människosynen om vi öppnar för aktiv dödshjälp?

Det enda jag tror händer är att människans självbestämmande än mer kommer i fokus. Det är jag själv som skall bestämma och ingen annan.

Jag frågar – har människosynen förändrats av att sjukvården medverkar till 36 000 (förra året 38 000) aborter årligen sen 1975?

Det motstånd som fanns i läkarkåren och etablissemanget för 35 år uttrycktes med samma argument som motståndet mot dödshjälp uttrycks i idag. Då gick liberaler i spetsen för fri abort innebärande att kvinnan själv fick ta ansvaret, men idag tycks din beteckning (lib) stå för ett förlegat patriarkalt synsätt.

I Holland, det land som i 30 år praktiserat dödshjälp, har man med vetenskapliga metoder utvärderat sina åtgärder. Det är helt klart att bara löftet att husläkaren lovar att hjälpa sin dödssjuka patient som han känt och skött i många år ger en trygghet. Alltså precis tvärt om mot vad motståndarna tror.

Du angriper med rätta den palliativa vårdens tillkortakommanden. Jag skulle kunna fylla spaltmetrar med berättelser om förtvivlade människors berättelser hur deras älskade anhöriga fått förlängt lidande och meningslös behandling och här finns stora förbättringspotentialer.

Du nämner också palliativ sedering. Det har Lars Olov önskat sig eftersom det är tillåtet i dagens sjukvård. Det innebär att man avstår från vätska och näring och låter den sjuke sova sista tiden för att slippa smärtor, ångest och i Lars Olovs fall kvävningskänslor när hans andningsmuskulatur sviktar.

Avsikten är att lindra symtom, vilket är läkarens skyldighet och det är inte det sömngivande läkemedlet som leder till döden, utan själva sjukdomen. Men Socialstyrelsen har i sina råd angående palliativ sedering skrivit in att man skall väcka patienten en gång om dagen.

Detta är en absurd tanke, som snarast borde tas bort eftersom det enbart leder till det som Lars Olov råkat ut för – han kan inte garanteras att få sova hela sista tiden vilket han önskat. Många läkare vågar dessutom inte ge Dormicum som läkemedlet heter.

Lars Olov pläderar för att låta läkaren skriva ut ett läkemedel som patienten själv kan inta när tiden är inne och som gör att han somnar för gott. Vi kallar detta läkarassisterat självvalt slut.

Detta är i och för sig inte straffbart i juridisk mening i Sverige, eftersom medhjälp vid suicid inte är det. Men Socialstyrelsen har hotat att den läkare som gör så skall förlora sin legitimation. Man vill på detta vis straffa en doktor som vill hjälpa sin patient av barmhärtighet, att på egen begäran slippa sina plågor.

Ingen läkare skall någonsin kunna tvingas att förskriva ett sådant läkemedel, utan det kommer att finnas tillräckligt många läkare som av respekt för sin patients vilja och av barmhärtighet vill hjälpa sin patient en sista gång. Jag kommer att vara en av dem.

Växjö

Läkare med erfarenhet av palliativ vård

Ordförande i Rätten Till en Värdig Död, RTVD

Frågan om dödshjälp är nog en av politikens absolut svåraste frågor. Och det kommer behövas ett beslut inom en snar framtid.

Artikeln i tidningen sätter den svåraste frågan i centrum - om de som lider av en obotlig sjukdom ska få hjälp av sjukvården att ta sitt liv. Socialstyrelsens medicinetiska råd anser att det ska utredas. Så det är inte otroligt att det kommer ske. Därför är diskussionen viktig att ta.

Men hur min diskussion om dödshjälp på något sätt skulle vara ett uttryck för ett patriarkalt system har jag mycket att se. Jag tror att dödshjälpsdebatten står bra på egna ben, utan att behöva diskuteras i samband med abortlagstiftningen.

Jag har stor respekt för den intervju som gjordes i tidningen. Dödshjälpsfrågan är en av viktigaste frågorna. Och förhoppningsvis kommer debatten om rätten till sin död att fortsätta.

Ledarskribent

Mer läsning

Annons