Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På väg mot skilsmässa?

/

I maj ska LO välja ny ordförande. Ett intressant val, inte minst på grund av att det finns i varje fall fyra kandidater som vill ta över efter Wanja Lundby-Wedin.

Annons

Men kanske ännu intressantare är LO:s roll i framtiden. Kommer det gamla äktenskapet mellan LO och socialdemokratin att bestå eller kommer det att bli en skilsmässa?

Även om en skilsmässa inte verkar nära förestående, finns det mycket som tyder på att förhållandet håller på att svalna. Inte så mycket på grund av lång och varaktig söndring. Snarare på grund av leda och tristess, och att flera ser fördelar med ett friare förhållande.

”LO kan bli mer politiskt, men inte nödvändigtvis mer partipolitiskt”, säger Tobias Baudin, som är en av kandidaterna.

Han vill att LO ska satsa hårdare på opinionsarbete och påverka de politiker som sitter vid makten. Och då kan det vara en fördel att inte längre uppfattas som en del av socialdemokratin.

Liknande tankar finns också I partiet. Förre justitieministern Thomas Bodström (S) skrev i sin debattbok för ett år sedan att socialdemokratin måste bryta banden med LO och sluta med allt sentimentalt prat om ”partiet” och ”kamrater”.

Kommunalrådet Lars Stjernkvist (S), tidigare partisekreterare, tycker också det är svårt att ha starka formella band till bara en del av fackföreningsrörelsen.

För LO är bara en del av fackföreningsrörelsen, trots att många socialdemokrater och LO-bossar ibland verkar betrakta LO som fackföreningsrörelsen i bestämd form.

Men TCO och Saco växer och är tillsammans större än LO.

Utan tvekan sneglar många inom LO åt utvecklingen inom TCO och Saco som vunnit makt och inflytande genom sin friare roll.

Både LO och socialdemokratin har tjänat på sitt hundra år gamla samarbete. Men nu tycks tiden ha gått ifrån dem. Exempelvis röstade bara 51 procent av LO-medlemmarna på Socialdemokraterna vid det senaste valet.

Och vid det senaste valet var LO inte heller samma tunga vallokomotiv för sossarna som vid tidigare val. Troligen för att många sossar i LO kände sig minst sagt tveksamma över partiets organiserade samarbete med V och MP.

Om andelen socialdemokrater fortsätter att minska kommer naturligtvis också LO:s stora ekonomiska bidrag till partiet att ifrågasättas. Det är märkligt att det inte gjorts tidigare.

Oavsett vem som tar över som LO-ordförande kommer utvecklingen mot en skilsmässa att gå vidare. Många ser fördelarna med det fria förhållande som TCO och Saco lever i.

När Anna Ekström, som nu är generaldirektör för Skolverket, valdes till ordförande för Saco år 2001 lade hon undan partiboken. Hon var tidigare socialdemokratiskt statssekreterare i näringsdepartementet. I sin roll som Saco-ordförande varnade hon för LO:s symbios med S.

”Det är ett hinder för de tre fackliga centralorganisationernas samarbete i sökandet efter blocköverskridande lösningar”, sade hon i en av Ekots lördagsintervjuer.

När Eva Nordmark valdes till TCO-ordförande följde hon Ekströms exempel. Nordmark har en bakgrund som S-politiker på kommun- och riksdagsnivå, klargjorde att hon inte längre är partipolitiskt aktiv.

Dit har LO ännu inte kommit. När LO väljer ny ordförande i maj kommer ingen som inte har en väl sliten partibok att komma i fråga. Och den nya LO-ordföranden kommer heller knappast att avstå från platsen i Socialdemokraternas verkställande utskott.

Eller vågar trots allt en ny ordförande ta det steget och påskynda den nödvändiga skilsmässan? Det skulle stärka LO:s självständighet, trovärdighet och möjlighet att agera tillsammans med de två övriga stora fackliga organisationerna.

Mer läsning

Annons