Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

På väg mot 1900-talet?

Läste i tidningen (25/2) med sorg i hjärtat att grundsärskolan upphör.

Annons

Jag läste i tidningen (25/2) med sorg i hjärtat att grundsärskolan upphör som egen skolform i Bollnäs och att eleverna ska gå i ”vanliga” grundskoleklasser med cirka 30 stycken andra elever. Jag undrar om någon av de beslutande politikerna har en aning om hur ett förståndshandikappat barn fungerar eller om de varit på ett besök i en riktig särskoleklass eller särskola.
Vart hamnar den ende grundsärskoleeleven i detta sammanhang? Jo, ensam och utanför både kompiskontakt och, vill jag även påstå, utanför rätt undervisningsnivå. Personaltätheten med rätt kompetens är redan nu för låg och den lär inte bli bättre de närmaste åren med tanke på kommunens dåliga ekonomi. De som jobbar gör säkert sitt yttersta för att allt ska fungera bra. Återigen: Hur tror ni denna elev känner sig i detta sammanhang? Jo, ensam!
I förskole- och lågstadieåldern går nog ”inkludering” bra eftersom skillnaden då ofta inte är lika påtaglig eftersom det bland annat kretsar mycket kring lek. Det blir svårare och svårare ju äldre de blir, för den sociala klyftan blir bara större och större. De har aldrig några ”riktiga” kompisar och det beror till stor del på att de inte står på samma nivå kunskapsmässigt.
Relationerna under skoltiden bygger ju även vidare på ett starkt utanför och efter skoltid. Möjligheten att knyta detta kontaktnät förlorar de förståndshandikappade eleverna när de skiljs åt på olika håll vilket är en påtaglig sorg för dem.
Jag har sett/ser detta på nära håll eftersom jag har en bror med Downs syndrom och nu även har ett barnbarn med utvecklingsstörning. Min erfarenhet grundar sig även i att jag jobbat som särskollärare i 44 år.
Hoppas att ”utmaningen” som Jan Lahenkorva nämner i artikeln fullföljs och att alla elever får den skola/undervisning de har rätt till. Om inte är detta att gå flera steg tillbaka och faktum är att det då liknar situationen i början på 1900-talet.
Vart är medmänskligheten och människovärdet? Är det inte den svaga som ska få mest hjälp och prioriteras? Ekonomi i all ära, men människan ska väl ändå komma först?

Pensionerad särskollärare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel