Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På tiden utreda polisens organisation

/

Utgör polisens organisation ett hinder för bättre resultat i brottsbekämpningen? Den frågan har regeringen beslutat att en parlamentarisk utredning ska besvara.

Annons

Finner kommittén att det är på det viset ska den senast i mars 2012 presentera ett ”fullständigt förslag till helt eller delvis ny organisation för polisen som undanröjer hindren”, som det står i pressmeddelandet från Justitiedepartementet.

Det är inte frågan om så mycket om i den här frågan. I själva verket råder det bred politisk samsyn om att det krävs någon form av nationell polismyndighet. Dagens organisation med 21 självständiga länsmyndigheter är en modell som är dåligt förankrad i den verklighet som polisen har att hantera.

Varje länspolismyndighet kan helt enkelt inte vara bra på allt.

Riksrevisionens rapport om hanteringen av mängdbrott från i maj – förhållandevis enkla brott som begås i större omfattning – visar svart på vitt att resultaten varierar över landet på ett sätt som lämnar mycket övrigt att önska.

Länsindelningen gör också att det brister i helhetsansvar inom polisen. Brottsligheten är inte organiserad efter länsgränser, men myndigheterna som ska förebygga och beivra brott är det.

Det behövs inte särdeles mycket inlevelseförmåga för att tänka sig att det leder till effektivitetsbrister. Det finns även exempel på hur revirtänkande gör att man sätter käppar i hjulet för varandra.

Samtidigt finns ett annat organisatoriskt problem inom polisen. Den kultur som sitter i väggarna tycks vara förödande för motivationen. Föredömen lyfts inte fram och organisationen tar inte lärande på allvar. Istället tycks mycket arbete rulla på som det alltid gjort. Bättre motivation och mer effektivt polisarbete kräver nya tag.

Behovet av att göra något åt polisens organisation har varit uppenbart länge, men ständigt stött på patrull från ett eller annat politiskt parti. Att så inte är fallet längre är mycket bra, även om utredningen får visa hur långt samsynen räcker till för att komma med skarpa förslag.

Utredningen borde ha tillsätts för länge sedan. Justitieminister Beatrice Ask har under mandatperioden ryggat tillbaka för en omorganisering av polisen med argumentet att förändringar inte kan göras stup i kvarten. Men det är ett klent argument.

Vad hon säger är att regeringen inte varit förmögen att tänka två tankar samtidigt. Under de gångna fyra åren har fokus legat på kvantitet och åter kvantitet. Svaret på hur bekämpningen av brottsligheten ska förbättras och hur medborgarnas känsla av trygghet kan bli större har varit 20 000 poliser till 2010.

Nästa mandatperiod, om alliansen får förnyat förtroende, ska enligt justitieministern ägnas åt styrningen. Fast självklart är också löftet om ett vist antal poliser frågan om just politisk styrning, om än inte särskilt bra sådan.

Bättre hade varit om regeringen redan från början både satt i gång jakten på den bästa organisationen och sett över hur många poliser som krävs för det.

Magnus Krantz

Ljusnan

Mer läsning

Annons