Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På besök i grottor och gårdar

/
  • Ficklampa är ett måste i Klätthålet. Det berättas att några barn för länge sedan höll på att bli rökförgiftade när de eldade med näver för att se vart de gick.

I tidningens sommarserie åker vi ut till byar i Hudiksvall och Nordanstig. Det är pilkastning som avgör vårt resmål och den tredje kartträffen blev Norrväna, nordväst om Delsbo.

Annons

I Norrväna nordväst om Delsbo vajar sädesfälten för vinden, som de gjort varenda sommar i hundratals år. Numera är det få som försörjer sig på jordbruket, men nya invånare flyttar in ändå.

Förr brukade man jorden på snart sagt varje gård, men numera arrenderar de allra flesta ut sin mark. Det berättar Elsie Karlsson, själv uppväxt på gården Bjurs och hemflyttad efter många år på annat håll.

Hennes grannar, Karin och Arne Sjulgård, berättar att de hade får och odlade hö och spannmål på sin gård - hennes föräldrahem. Fast redan då fick han dryga ut inkomsterna från jordbruket med arbete på Vägverket.

Båda makarna är intresserade av lokalhistoria och kan upplysa om att Norrväna hade 177 invånare år 1910.

Den mest kända attraktionen i Norrväna är förmodligen Klätthålet. Grottan omnämns redan i Delsboa Illustrata från 1764 där det talas om dess gångar och dess rymd. En gång ska leda till Sjulgård, en annan till Lumpån, kanske 300 meter från ingången.

Andra källor är mer fantasifulla: Det berättas om gångar som leder till Ljusdal, om hela brudföljen som vandrat i gångarna och om en sällsynt modig soldat som kröp längre in än någon annan men fastnade med foten och inte kom loss förrän han läste bönen Fader vår baklänges. Och så om trollen, förstås, som levde i gångarna.

- Det var väl något de vuxna sade för att vi skulle hålla oss borta, säger Arne Sjulgård.

Annons