Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ozonskiktet inte bara de gravidas ansvar

Det är tveksamt om Gävleborgs läns alla barnafödande kvinnor kan rädda ozonskiktet.
Ändå är det faktiskt detta visserligen världsförbättrande, men verklighetsfrämmande, tunga ansvar kvinnoklinikens ledning lägger på era axlar.

Annons

Om ni nu orkar tänka i de banorna när ni ligger där och vrålar, svär, gråter och biter i kudden, eller i fadern, av outhärdlig smärta.

Förmodligen begränsas tankebanorna till förlossningsrummet och koncentrationen på att få ut det lilla livet, med livet i behåll. Som förresten inte alls känns så litet just då utan mer som att försöka "kissa ut en hel vattenmelon" som min egen barnmorska ganska målande beskrev en förlossning, för oss undrande förstföderskor.

Gävleborgs landsting har alltså som första och enda landsting i Sverige fått för sig att helt ta bort lustgasen som smärtlindring vid förlossningar. Ingegerd Lantz, verksamhetschef argumenterar i intervjuer och på debattsidor, om förträffligheten i detta förslag.

Hon tycks också ha samtliga läkare bakom sig.

Däremot delar inte barnmorskorna hennes uppfattning. Inte heller vissa politiker, till exempel miljöpartister. Och de bör vara mer insatta i den eventuella miljöpåverkan lustgasen kan ha, än vi vanliga lekmän.

Det är dock svårt att skärskåda Ingegerd Lantz argument. Men när hon skriver att "nya rön visar att lustgasen i dag är det största hotet mot ozonskiktet", så är det bara rimlighetsspärren som slår till.

Nog låter det lite överdrivet att alla vi som legat i födslovåndor och fått vår enda hjälp av lustgasen skulle vara jordens största miljöbovar. I en jämförelse med till exempel jumbojetar, bilköer, fabriksutsläpp och regnskogskövlare.

Lantz gör koldioxidjämförelser med landstingets bilkörning och där går jag bort mig.

Men Ann-Britt Lindmark-Lagerwall, distriktsläkare och landstingspolitiker, MP, förklarar: Det låter förfärligt att 303 ton koldioxid genereras från lustgasen per år. Det blir dock inte mer än tre kilo per person och år av den totala mängden på sex ton per person och år som varje svensk belastar miljön med. Alltså 0,5 promille!

Kvinnokliniksledningen lugnar med beskedet att inte förrän 2014 ska lustgasen vara utfasad från länets sjukhus.

Och sedan är det frivilligt. Ingen ska tvingas att välja bort den. Men om lustgasen är borttagen från förlossningarna, hur ska kvinnorna göra då? Ta med sig egen?

På andra sjukhus, till exempel i Stockholm, har en annan väg valts. Nämligen att bygga reningsanläggningar så den mesta gasen som läcker ut, sugs bort. Det kostar förstås pengar.

Den senaste revisionsrapporten visar att landstinget Gävleborg felbudgeterat på 108 miljoner när det gäller hyrläkare, så det finns inte så många reserver att ösa ur.

Och vill man värna om den gravida personalen, vilket är en självklarhet eftersom lustgasen kan ge fosterskador, så är det väl bara att erbjuda andra arbetsuppgifter. Ingen skulle väl komma med ett förslag att inga röntgenbilder får tas eftersom strålning inte är bra för personalen.

Maj-Britt Åhrman, M, frågar i en interpellation helt enkelt varför.

Frågan är om det räcker. Det här kvinnofientliga förslaget borde förpassas till papperskorgen och inte ens övervägas.

Länets kvinnor ska kunna föda på hemmaplan. Trygga, väl omhändertagna och med största möjliga hjälp att lindra den outhärdliga smärtan.

"Att tro på sin egen kropp och följa med i vågorna" via avslappningsövningar kanske inte lugnar förstföderskan med förlossningsskräck.

Låter mer som en förolämpning.

Mer läsning

Annons