Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Övar på svenskhet

De kommer från olika länder på det södra halvklotet och ska studera och bo på olika orter i ett år. Under en vecka får de introduktion till Sverige på Bollnäs Folkhögskola.

Annons

"Vit, svart, grön, röd, blå, gul, rosa, lila..."

Ungdomarna i bänkarna följer orden på tavlan. De är nitton utbytesstudenter från Australien, Nya Zeeland, USA och Argentina, som lyssnar och i kör säger efter läraren Alva Woxlin.

De är i Sverige genom Rotarys ungdomsutbytesprogram. Varje år träffas gruppen nyanlända studenter på en ort – i år Bollnäs – för att lära sig om språket, historien, samhället och göra några studiebesök.

Under förmiddagen går de igenom vad måltiderna heter, hur man säger vad klockan är och vad färgerna heter på svenska. Ett för hälsingar användbart plagg missar fröken dock att skriva upp – överdragsbyxor.

Utanför fönstret ligger Varpen i grå dimma och trynar med istäcket uppdraget till strandkanten. Vintern är rätt deppig denna dag – men Taine Stelzer som ska bo på orten hela året är ändå nöjd.

– Jag hade aldrig sett snö tidigare, jag tycker det är vackert. Jag åkte hit för att lära mig språket och den svenska kulturen, träffa nya människor och se snö.

Hon är femton år gammal och kommer från Renmark i södra Australien. Det är första gången hon är utomlands på egen hand. I Bollnäs bor hon hos Fatima och Thomas Ringvall i Häggesta. Det har gått ett par veckor sedan hon ensam flög den 24 timmar långa resan och landade i Sverige.

– Då var jag trött. Jag har inte känt någon hemlängtan än för jag har varit så upptagen hela tiden.

Taine går barn- och fritidsprogrammet på Torsbergsgymnasiet. De första dagarna var det tufft, för de andra eleverna pratade inte engelska med henne, trots att hon visste att de kunde språket. Men det ändrade sig snart.

– Jag gillar Bollnäs, det är trevliga människor här. De behandlar mig inte som en främling trots att jag bara varit här i två veckor.

Artonåriga Milagros Tealdi från Argentina är ensam om att inte ha engelska som modersmål. Hon reste från 49 graders värme till nollgradiga norden. Temperaturen och temperamentet är de största skillnaderna.

– Vi är mer pratsamma och fysiska med varandra. När jag ler mot äldre människor här i Sverige tittar de bara skeptiskt på mig.

Annars är det mesta inga problem – tvärt om upplever hon sådant vi tycker är krångel med till exempel kommunikationer, som vardag.

– Jag är van vid att bussen alltid är försenad, säger Milagros lättsamt.