Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fördjupade sig i gamla förmågor

Yxorna slår och spånet flyger. Det knastrar som av fyrverkerier när kraftiga furukubbar klyvs och öppnar sig så att delarna dråsar i golvet. Det går vilt till när det är workshop i att spänta kyrktakspån.

Annons

Gamla tiders trähantverk stod på schemat när branschfolk från hela landet samlades till seminarium i Ovanåkers kommun. Under två dagar varvades föreläsningar och studiebesök med praktiska övningar.

Att allt från Östersundsbor till Ulricehamnare samlades i just Ovanåkers kommun har att göra med renoveringen av Ovanåkers kyrka. I samband med den tittar Alfta-Ovanåkers församling också på tillståndet för den spånklädda klockstapeln från 1765.

– Vi misstänker att den behandlats med fel sorts tjära, stenkolstjära, som gör det tätt utifrån och att rötan kan komma inifrån, säger Jonas Frost, vice ordförande i kyrkorådet i Alfta-Ovanåkers församling och moderator under dagarna.

Kyrkan har sökt kyrkoantikvariskt bidrag för att renovera också klockstapeln. Ett dilemma är att det finns få hantverkare av i dag som över huvud taget varit med och tagit fram takspån.

För att ge klockstapeln en framtid kontaktade församlingen Mimmi Göllas som arbetar med byggnadsvård. Utifrån det växte ett samarbete mellan de två lokala aktörerna Svenska kyrkan Alfta-Ovanåker och Biosfärkandidat Voxnadalen och Göteborgs universitet och deras Hantverkslaboratoriet fram.

Under tisdagens workshop, på ladan hos Lassas byggnadsvård i Roteberg, syntes både vanliga blåjeans och snickarbyxor bland deltagarna.

– Dels är det antikvariska specialister här och dels vanliga hantverkare som utför de här sysslorna i vardagen, säger Jonas Frost och blickar ut över den högljudda samlingen.

Innan kursdeltagarna gick loss på träet inledde Anna Johansson från Vistaholms byggnadshantverk tillsammans med timmerman och byggare Stig Nilsson. De berättade både om gammalt takspån med hundratals år på nacken och visade hur man klyver och förfinar ett nytt sådant.

– A och O är att ha bra virke, sade Stig Nilsson.

Och den hälsingska råvaran fick av samme man ett gott betyg.

– Vem som än har letat rätt på det här virket har ju lyckats bra, sade han när de klyft den första gräddgula kubben.

Kubbarna delas i halvor och sedan kvartar. Kvartarna klyvs sedan växelvis för att få olika bredd. Ur en kvart kan man räkna med sex stycken takspån, som vardera är några centimeter tjocka.

De handgjorda får en skrovlig yta av träets fibrer.

– Ju mer klyvd yta du har, desto mer fördelaktigt är det för avrinningen på taket, säger Anna Johansson.

Efter genomgången hamnade de egna företagarna Vanja Jonsson från Bjuråker och Peter Svensson från Malung vid samma kubbe, när de själva testade att spänta kyrktakspån.

Vanja Jonsson njöt när hon tog yxan i handen och bearbetade de rejäla träbitarna.

– Jag har inte hållit på så mycket med takspån, men jag trivs väldigt bra med att arbeta med handverktyg. Och här är det verkligen mycket sånt. Jag älskar att bygga med yxa.

För Peter Svensson var det femte seminariet inom timring och gamla hantverkartraditioner. Han ser att han är ganska ensam i sitt geografiska område med det inriktningen.

– Det finns inte så många fler än mig i krokarna som håller på med renoveringar av just timmerhus. Det är många timmergårdar som går i fördärvet för att man inte förstår värdet av dem.

Två andra stationer fanns också uppställda. Vid en var det fokus på verktygen och de spår de lämnar i materialet. Genom spåren kan det gå att datera ett hantverk och avläsa vilken slags yxa, till exempel, som använts.

En av de som vid den tredje stationen passade på att ge kontorshänderna en match med späntkniven, för att göra ett stickspån (vanligt takspån), var byggnadsantikvarie Hans-Erik Hansson.

– Det var roligt att spänta spån, sade han nöjt efteråt.

Men det var inte enbart den egna knivföringen han var belåten med. Seminariedagarna bidrar till nya kunskaper och betydelsefulla möten.

– Det här är ett led i att fördjupa kunskaperna, både för sådana som mig på myndighetssidan och för hantverkarna. Mitt arbete är rent byråkratarbete, men den myndighetsutövningen handlar om kulturvård och bevarandet av byggnader är helt avgörande av att vi har kunniga hantverkare.

Mer läsning