Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

OS-drömmen kan spricka

Drömmen om OS i Rio 2016 lever fortfarande för Mattias Jons.
Men efter knäoperationen i april tar den 31-årige släggkastaren inget för givet.
– Håller inte knät så spelar det ju ingen roll hur mycket jag vill, säger Jons.

Annons

Mattias Jons avslutade fjolårssäsongen på bästa sätt med seger i Finnkampen på det nya personliga rekordet, 76,39, vilket placerar honom som fyra på Sverigebästalistan genom tiderna.

I dag, snart nio månader senare, är det fortfarande Jons senaste tävling och det kommer att dröja innan han är redo för att ta plats i tävlingsringen igen.

Inomhussäsongen spolierades helt av ett diskbråck i ryggen och i mitten av april la sig Jons på operationsbordet för att få bukt med de problem han haft med sitt vänstra knä under de senaste två åren.

– Knät var utslitet, det är en så kallad artrosskada och det blev värre efter förra säsongen. Man har skrapat till brosket och borrat hål för att göra en så kallad mikrofrakturering.

Hur är det med ryggen i dag?

– Ryggen är bra, jag har inte känt något sedan februari. I slägga är det knä och rygg som är mest utsatta och det handlar ofta om utslitningsskador, precis det som jag drabbats av.

Rehabiliteringen efter knäoperationen går enligt planerna, kanske till och med bättre, men det är fortfarande osäkert om det blir några tävlingar för Jons den här sommaren.

– I allra bästa fall kan jag börja kasta igen i slutet av juni. Då hinner jag kanske i gång till SM, fyra veckor senare. Det kommer att bli tight och känslan är att det inte kommer att bli så enkelt.

Säsongens viktigaste tävling är EM i Zürich, som avgörs i mitten av augusti, och Jons personliga rekord, 76,39 från i fjol, är nästan tre meter över kvalgränsen. Men i dagsläget känns EM-tävlande långt borta.

– Kvalperioden räknas från förra sommaren, men jag måste ju vara i form och ha visat resultat för att komma till EM. Jag ser det som en bonus om det blir något tävlande den här sommaren.

Och Jons har till och med tänkt tanken att karriären faktiskt kan vara över.

– Just nu är man i ett ingenmansland litegrann, man vet inte åt vilket håll det ska gå. Kommer jag att kunna satsa mot Rio, eller kommer det att vara klart. Håller inte knät så spelar det ju ingen roll hur mycket jag vill. I grund och botten måste knät anatomiskt hålla när jag kastar.

Jons, som varit ohotad Sverigeetta i flera år, blev under slutdelen av fjolårssäsongen utmanad av den åtta år yngre Markus Johansson, som slog till med 76,43 vid en tävling i slutet av augusti.

Samme Johansson som inledde årets säsong med fina 75,76 vid tävlingar i Tyskland förra helgen.

– Konkurrensen med Markus är skitbra, men det är jävligt segt när man sitter på bänken själv och tittar på när det går bra, säger Jons och låter oss förstås att längtan tillbaka till släggringen är större en någonsin.