Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Orsakar få skador

Den första mars brukar lodjursjakten börja och just nu beslutar myndigheterna om hur många lodjur som ska skjutas.

Annons

Lodjuret är ett av de mest populära svenska vilda djuren. De orsakar mycket få skador på tamdjur. Främst gäller det får. Fårnäringen och antalet får i landet har dock ökat kraftigt under 2000-talet, inte minst i områden med förekomst av både lodjur och varg. Allt tal om att de stora rovdjuren omöjliggör fårskötsel och fäbodbruk, vilket skulle minska den biologiska mångfalden, är därför felaktigt.

Under 2013 föddes 191 lodjurskullar i landet. Så få föryngringar har det inte varit under de tio senaste åren. Enligt Viltskadecenters beräkningar motsvarar det cirka 1 000 lodjur.

Lodjuret är i juridisk mening en strikt skyddad art. Trots det har betydande jakt tillåtits. Vissa år har fler än 160 djur skjutits under licensjakten. Därutöver skjuts ett ökande antal efter skyddsjaktsbeslut.

Varför ska man då jaga lodjur? Krav på lodjursjakt kommer från renägare och därutöver så gott som uteslutande från jägarorganisationerna, som hävdar att lodjuren äter upp rådjuren.

Nyligen har Naturvårdsverket fastställt ett så kallat referensvärde på 870 lodjur i Sverige. Referensvärdet är avsett som en absolut lägsta nivå, som inte får underskridas. Det innebär att lodjursstammen måste hållas på en nivå som ligger med en betryggande marginal över referensvärdet.

Enligt EU:s naturvårdslagstiftning ska rovdjursstammarna inte tillåtas underskrida den nivå som fanns vid Sveriges inträde i EU 1995. Den statliga myndigheten Sametinget betalade år 1996 ut ersättning till samebyarna för 211 lodjursföryngringar (hona med ungar födda 1995) samtidigt som 159 föryngringar födda 1995 registrerades utanför renskötselområdet enligt inventeringar utförda i Svenska Jägareförbundets regi. Om man använder forskarnas lägsta omräkningsfaktorer skulle det då, vid EU-inträdet, alltså ha funnits över 2 000 lodjursindivider – alltså mer än dubbelt så många som det nu beslutade referensvärdet.

I år har Naturvårdsverket beslutat att inte tillåta licensjakt på lodjur söder om Jämtland och Västernorrland. För detta ska de ha en eloge. Länsstyrelserna i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland har dock kvar möjligheten att besluta om licensjakt. Lodjursstammen har skjutits ned kraftigt i den norra halvan av landet under senare år, så kraftigt i till exempel Jämtland att Länsstyrelsen ställde in jakten helt förra året.

Mot bakgrund av det ovan sagda vädjar vi till dessa länsstyrelser att avstå eller vara mycket återhållsamma. Det finns alltid möjlighet att bevilja skyddsjakt då lodjur orsakar avsevärd skada för djurhållare.

Svenska Rovdjursföreningen menar att

· det faktiska antal lodjur som fanns i landet 1995 måste fastställas av Naturvårdsverket

· en omedelbar översyn måste göras av det nyligen fastställda referensvärdet för lodjur i relation till antalet lodjur som fanns i landet 1995

· lodjursstammen i landet måste stabiliseras på en nivå klart över ett reviderat referensvärde,

· skyddsjakt bör vara det enda typ av jakt som tillämpas efter lodjur i dagsläget.

Ann Dahlerus

Generalsekreterare, Svenska rovdjursföreningen

Robert Franzén

Styrelseledamot, Svenska rovdjursföreningen

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel