Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Orimligt kräva sänkt lön med en fjärdedel

/

Sedan tidigare är det känt att Folkpartiet ansåg att ingånglönerna för ungdomar behöver sänkas. I veckan passade Centerpartiet, med Annie Lööf i spetsen, på att gå steget längre och föreslå att sänkningen ska gälla alla ingångslöner på arbetsmarknaden och för alla åldersgrupper.

Annons

Centerpartiet hävdar att ingångslönerna behöver bli 20-25 procent lägre än de är idag.

Nu bestämmer ministrarna visserligen inte om detta eftersom det är arbetsmarknadens parter som har hand om lönesättningen genom sina kollektivavtal. Men nog är det en händelse som ser ut som en tanke att regeringspartierna dundrar ut mitt i den pågående avtalsrörelsen.

Mitt i en pågående avtalsrörelse uttalar sig både vice statsminister Björklund och näringsminister Lööf på ett sätt som enbart kan tolkas som att de tycker att många svenska arbetstagare tjänar alldeles för bra.

Socialdemokraternas gruppledare Mikael Damberg kallade centerförslaget för ogenomtänkt och snudd på oseriöst i SVT:s Aktuellt. Jag är beredd att hålla med honom om det och begriper inte hur Centerpartiet kan tycka att det här är en framåtsyftande politisk linje.

Förstår de inte att deras förslag i slutändan kommer att sänka allas löner? För varför i hela friden skulle arbetsgivarna vilja betala 100 procent till person A när person B kan göra en snarlik arbetsinsats för 75 procent av den summan.

Förstår de inte att det finns yrkesgrupper som med en fjärdedels minskning i lönekuvertet skulle få en inkomst som ligger under riksnormen för försörjningsstöd? Förstår de inte att förslaget om sänkta ingångslöner för alla yrken innebär att vi tar jättekliv i riktning mot en amerikansk arbetsmarknadsmodell, där många måste ha flera arbeten för att kunna försörja sig. Och om de ändå inser hur företeelserna hänger ihop – är det då så att de önskar sig en sådan utveckling i Sverige?

Sedan är det förstås de där frågorna som man skulle önska att en seriös journalist faktiskt ställde till Björklund, Lööf och en del andra. Varför i hela fridens namn är de så fixerade vid en lönesänkarpolitik när det finns riktiga problem att ta tag i?

Varför säger de inget om de människor som utförsäkrats, blivit fastlåsta på fas 3-platser eller saknar rätt till ersättning? Förstår de att barnfattigdomen beror på fattiga föräldrar? Är lägre löner den enda möjligheten som de ser för att få bukt med ungdomsarbetslösheten? Nu när den generella sänkningen av arbetsgivaravgiften inte gett effekt? Var är politiken, förslagen och satsningarna?

Om vi nu skulle hamna i ett läge där ingångslönen för en brevbärare (som idag är 16 500 kronor i månaden) sänktes med en fjärdedel, då skulle den brevbärarens sammanlagda årsinkomst vara lägre än en enda av Annie Lööfs månadslöner (151 667 kronor). Det kanske kan tyckas som att jämföra äpplen och päron, men jag tvivlar storligen på att Lööf under en månads tid gör lika mycket samhällsnytta som en brevbärare, lokalvårdare eller undersköterska gör på ett år.

Jämförelsen kan som sagt tyckas vara aningen sned, men någonstans visar den ändå på sambanden.

Det är uppenbarligen rätt lätt att tycka att alla andra borde nöja sig med lägre löner. Åtminstone för den som själv råkar vara Sveriges bäst betalda partiledare.

Mer läsning

Annons