Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi måste prata om Tre Kronor och nationalsången

/

Jag erkänner direkt att jag tillhör gruppen som gillar när nationalsången framförs.

Annons

För min del får den gärna sjungas och spelas vid officiella tillställningar i riksdag och stadshus, vid skolavslutningar och stora idrottsevenemang. Nationalsånger inför knattematcher i fotboll – American style – är inget jag förespråkar, men en finstämd version av "Du gamla, du fria", gärna framförd av någon lokal förmåga som tagit sig till slutaudition i Idol, är inte fel.

Gemenskap.

Stämningshöjare.

Ett alldeles perfekt tillfälle att reflektera, kontemplera eller bara sträcka ut kroppen lite.

Behöver man sjunga med? Nej, det har vi väl rett ut för länge sedan. Att fotbollslandslagets kapten Zlatan Ibrahimovic står tyst och ser ut att fokusera på att stirra ihjäl någon på rad 26 på läktaren är helt i sin ordning, även om det har stört vissa SD-företrädare.

Behöver man stå stilla? Jo, att inte vandra omkring under nationalsången tycker jag är god ton. Man tar av sig kepsen, tar upp händerna ur byxfickorna och sträcker lite på ryggen; vi ska vara stolta över vårt land och nationalsången är en symbol för Sverige.

Ironiskt nog är det tillfälle då allra flest svenskar njuter av vår nationalhymn också den tidpunkt då många vuxna personer inte klarar av just att stå stilla.

Jag pratar så klart om när vårt kära Tre Kronor spelar. Elithockeyspelare är fantastiska atleter, som kan ta en mindre svensk bruksort i knäböj och har balans som få andra. Ändå tycks det vara helt omöjligt för en hockeyspelare att stå stilla under "Du gamla, du fria". Skridskorna börjar automatiskt röra på sig då ordet "fjällhöga" nämns och tydligen är "ja, jag vill leva…" motsvarigheten till en startpistol i friidrott. Då drar nämligen våra ädla hockeykrigare iväg ut på isen och börjar åka runt, runt, runt. Det är mycket märkligt, men antagligen något de lär sig redan på första TV-puckslägret.

Behöver man kunna texten? Ja, väljer du att sjunga med är det så klart en fördel, annars kan du bara njuta av musiken, för det är en fantastisk fin melodi. Viktigt att komma ihåg är dock att om du sjunger "förblir" så har du sjungit fel. Du förblir ingenting alls i Sveriges nationalsång, du blir något. Blir. Blir. Blir. Ok?

Ja, det var väl det hela.

Sedan var det ju det där om hur vi hanterar konstnärliga tolkningar av nationalsången i en mellanakt i ett musikunderhållningsprogram som Melodifestivalen. Ett program där allvarliga ämnen avhandlas, som huruvida gruppen Dolly Style pratar om en riktig eller en emotionell berg- och dalbana i låten "Rollercoaster" och om nationalklenoden Linda Bengtzing uppmanar till våld eller inte när hon filosoferar kring en lätt form av sadomasochism i sitt epos "Killer Girl".

Jag gissar att vi hanterar det på samma sätt som när hockeyklackar sjunger att de vill leva och dö i Timrå, Skellefteå eller var nu deras favoritlag hör hemma.

Vi konstaterar att tja, det var ju annorlunda, och sedan är vi nöjda över att den versionen inte förblir den som framförs vid officiella funktioner.

Förlåt.

Blir ska det så klart stå.

Blir.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons