Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Yalla! Låt inte kvinnokraften gå till spillo

Två veckors skolgång, åtta barn och 26 år i Sverige utan arbete. Det borde vara kört.

Annons

Men Yalla Trappan har visat att det finns inga hopplösa fall. Inte om man tillåter sig att tänka lite annorlunda. Och ta reda på vad människor faktiskt kan.

Om samhället sparar 80 miljoner kronor enligt nationalekonomiska beräkningar på ett enda socialt företag, borde Yalla Trappans framgångssaga sprida sig likt ett julens budskap över hela landet. Framför allt till vår region som har alla förutsättningar att göra om bedriften. Här där det idéburna civilsamhället redan i dag tar ett stort ansvar för integrationen och flyktingmottagandet.

Det är alltid lättare att vara övertygande i kronor och ören, än med mjuka värden som stärkt självkänsla, identitet och stolthet. Även om det hänger ihop och det ena ofta ger det andra. För den enskilda individen är det dock ovärderligt att ha ett eget arbete och tjäna till sin egen pension.

Yalla Trappan är ett socialt företag i Malmös mest segregerade stadsdel Rosengård. Lyssna på kvinnokooperativets grundare Christina Merker Siesjö och era eventuella fördomar ställs på ända! Främst för att hon själv lyssnat förutsättningslöst på de "hopplösa" kvinnorna. De som suttit isolerade i små lägenheter med många barn. Som inte haft språket, som inte haft någon utbildning, som förlorat den framåtanda de rimligen en gång hade när de flydde och räddade sina familjer undan granater, avrättningar och svält.

Me så lämnades de isolerade mitt i det svenska samhället. Till och med barnen flydde ut för att lära sig de sociala koderna. Kanske skämdes de ibland över mamma...

Christina Merker Siesjö fann en kunskap hos varje kvinna. De kunde laga mat, de kunde sy. De kunde städa och arrangera konferenser. Det fick bli Yalla Trappans kärnverksamheter. Och är så än i dag med 29 anställda från 12 olika nationer. Överskottet plöjs in verksamheten, antingen genom att de anställda kan gå upp i arbetstid, eller genom rena investeringar i lokaler och interiörer. Och nu har de skrivit kontrakt med IKEA. Yalla Trappan ska stå för koncernens syservice i Skåne.

Vinsterna för enskilda kvinnorna går inte att nog värdera: De har gått från ett obefintligt valdeltagande till att rösta i kommunvalet. De har fått bättre hälsa, ingen sjukfrånvaro alls. De är stolta över vad de presterar och har blivit föredömen för sina barn. De är delaktiga i företagets beslut vilket reducerar känslan av maktlöshet avsevärt.

Vad har då bromsklossarna varit? Fega människor, paragrafryttare till tjänstemän som bevakar sina revir, långa beslutsvägar.

Förutsättningen är självfallet att det finns eldsjälar. Men det gör det i vår region. I idrottsrörelsen, i kyrkan, i hjälporganisationerna, i bildningsförbunden, i näringslivet. De politiska församlingarna måste självfallet med på integrationståget.

Vi har kanske inte ett Rosengård i Gävleborgs län. Men vi har segregerade bostadsområden. Och vi tar emot flest flyktingar per capita. Om ingen vågar tänka annorlunda utan försöker stöpa människan efter formen, i stället för tvärtom, finns risken att vi skapar isolerade öar där endast utanförskap råder.

Nog skulle det vara spännande att smaka Yallas Yulbuffé av Halloumibullar, Khadijzes kikärtsbiffar, Fatmas vegetriska kobe, Yallas frestelse, tabbouleh, saffransris, Yallas rödkål, Yallas rödbets- och fetaostsallad (med ljuvlig dadelbalsamico) och Thagrids tomat- och ingefärsdipp?

Eller så visar det sig att de utrikesfödda kvinnorna i vår region har helt andra kunskaper. Det gäller att fråga. Och lyssna.

Läs mer: om succén Yalla Trappan

Mer läsning

Annons