Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Visst är ni nyliberaler

/

Inte är det öppenhet som är Centerpartiets största problem.
Det är de politiska förslagen. Det är partiledarens ihåliga retorik.
Det är den vilsenhet som uppstår när kompassen än pekar rakt ut i tomma kreatursbås, än mot Stureplans lattedrickande storstadsbor som vill vara så fria som det bara går utan att det ska se ut som fullblodsegoism.

Annons

Inte ska öppenheten vändas mot partiet. Eller så är det den inre kärnans försvarsmekanism som slagit till. Se hur det går när idéprogrammet redovisas och diskussionen pågår för öppen ridå. Då tar media bara fram de perifera förslagen men diskuterar inte de ideologiska visionerna.

Till och med det före detta språkröret Maria Wetterstrand (MP) rycker ut till försvar och ber oss lämna Centern i fred.

Förmodligen för att hon känner igen konflikten stad och land. I sin gröna omställningsiver har Miljöpartiet alltid förespråkat en politik som mest gynnar storstadsbor där kollektivtrafiken är utbyggd, medan landsbygden är ett ställe där man andas frisk luft. Men knappt kan ta sig till jobbet för en rimlig kostnad.

Varför är det ingen som hetsar upp sig över Socialdemokraternas idéprogram, undrar också de visionära centerpartisterna. Och det är klart, en S-politik som förändras betyder väldigt mycket mer för landets framtid, än om ett parti som i dag inte klarar fyraprocentsspärren är för eller emot arvsskatt.

Men nu har Socialdemokraterna haft den "goda smaken" att lägga ett helt fantasilöst program som i huvudsak går ut på att fler unga måste in i politiken, rekryteringsprocessen måste öppnas upp och samarbetet med näringslivet bli större. Några minuter i Rapport och sedan kunde Stefan Löfven somna om. Eller bida sin tid.

Fredrik Reinfeldt (M) har inga problem, hävdar han själv, med Allianskompisens krisdiskussioner. Politisk artighet, så klart.

Men vad säger liberalerna? För är det några politiska ismer som slungats fram och tillbaka de senaste veckorna, så är det olika varianter av liberalism.

Centerns idéprogram lyfter fram följande: skolplikten ska bytas ut mot läroplikt. Ansvaret ska flyttas från stat till föräldrar. Politiken ska inte avgöra hur många människor man får leva eller gifta sig med, eller vem som ska ärva ens tillgångar. Fri invandring. Plattare skattesystem med låga marginalskatter. Staten ska vara så liten som möjligt och Sverige ska omvandlas i enlighet med federalismens principer.

Men ändå får ingen av dem kallas för nyliberal. Annie Lööf är bestämd på den punkten. Man kan nästan säga att hon sätter ner foten.

Innan nyliberalismen blev ett veritabelt skällsord stod det för "lägre skatter och färre statliga regleringar". Den ekonomiska nyliberalismen går till försvar för kapitalismen, drog- och vapenliberalismen, den privata äganderätten, fri invandring och total yttrandefrihet.

Jag vet inte hur ung hon var när hon hävdade att Margret Thatcher var hennes stora förebild, men det är väl inte så långt tillbaka att det är preskriberat? Annars anses Ronald Reagan och Margret Thatcher vara de som med störst framgång drivit nyliberalismen.

Och frågan är om man kan koppla bort ledarrollen från det politiska innehållet.

Margret Thatcher framställdes visserligen i huvudsak som en dement drömmare i "Järnladyn", men i sin glans dagar hyllade hon militärdiktaturens Pinochet, ville bevara dödsstraffet och var för kapprustning.

Annie Lööf vill ha ett större socialt patos i idéprogrammet. Oklart vad det betyder. Och om hon menar det.

Motsatsen till nyliberalism är socialliberalism. Och det finns inget socialliberalt över Centern just nu.

För övrigt finns det redan ett socialliberalt parti, Folkpartiet.

Men månggifte är väl förbehållet människor, inte partier.

Mer läsning

Annons