Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vill Havs- och vattenmyndigheten dränka jordbruket i Norrland?

/
  • Hög tid att stångas med oförstående myndigheter om vi ska ha mjölkkor och jordbruk kvar i Norrland.

Redan innan mjölkkrisen slog till var villkoren kärva för länets bönder. År 1970 fanns i Gävleborg knappt 3 000 mjölkbönder, i år finns bara 140 gårdar med mjölkkor kvar i länet. Länets bönder blir också allt äldre och återväxten har hittills varit svag.

Annons

Samtidigt har en stor andel av åkermarken gått förlorad över tid. Åkerarealer har lagts i träda, blivit skog eller bebyggts. Avvecklingstakten i hela Sverige är hög, sedan 1980-talet har närmare 15 procent försvunnit. Ingen kan förneka att bönderna är hårt pressade.

Läs mer: Svenskt genomförande av EU:s vattendirektiv kan ge jordbruket dödsstöten

Det är mot denna bakgrund som alla beslut och åtgärder som lägger sten på börda måste diskuteras, för om vi vill bevara det jordbruk som trots allt finns kvar är ytterligare pålagor fel väg att gå.

En av flera myndigheter vars arbete påverkar jordbruket är Havs- och vattenmyndigheten. I en rapport, där det presenteras en metod för att mäta förändringar i betalningsförmågan inom olika branscher som påverkas ekonomiskt av vattenmyndigheternas åtgärdsprogram, framträder en högst besynnerlig bild av att jordbrukarna i själva verket skulle kunna dra ett riktigt tungt lass (375 miljoner per år).

Rapportförfattarna konstaterar själva att de minsta jordbruken hade uppvisat "väldigt svag lönsamhet" under mätperioden 2010-2014, medan jordbruk med 2-3 anställda samt större gårdar bara led av svag lönsamhet.

I en fotnot görs även reflektionen att mjölkkrisen har förvärrat läget ytterligare, men likväl slås det fast att betalningsförmåga inte påverkas i någon större utsträckning av vattenmyndigheternas åtgärdsprogram eftersom lönsamheten varierar mellan olika gårdarna. Åtgärdernas ekonomiska konsekvenser ligger "väl inom spridningen för lönsamhet", konstaterar rapportförfattarna krasst.

Ur den enskilde bondens perspektiv måste ett sådant resonemang framstå som oerhört cyniskt.

För den lantbrukare som får ta smällen är det en klen tröst att veta att granngården tjänar uselt medan det egna jordbruket bara går dåligt. Varje pusselbit av krångel och kostnader måste nämligen hanteras i en i övrigt redan ansträngd situation. Därför kan grundinställningen från statliga myndigheter inte vara att bönderna är så stryktåliga att de gott kan pressas lite till. För så är inte fallet.

Ansvariga politiker kan inte acceptera en sådan ordning om de vill att det ska finnas jordbruk kvar även i Norrland.

TV+TEXT: Mjölkkrisens råmaskri hörs från Utomskogen till Bryssel

Mer läsning

Annons