Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi måste värna om yrkesutbildningarna

/

I säsongsavslutningen av "Äntligen hemma" byggde Martin Timell en altan medan Bosse Rappne anlade en damm. Det ser naturligtvis lekande lätt ut när de båda herrarna med liv och lust tar sig an projekten.

Annons

Men för oss vars största praktiska bedrift är att med hjälp av en bruksanvisning ha monterat ihop bokhyllan Billy, känns insatserna rätt avlägsna.

Så är det för jämnan. Medan våra förfäder utförde allehanda praktiska göromål för husbehov – väva, sy, spinna, hugga ner träd, bygga hus, plöja åkern, kärna smör, slakta djur, utbilda barn och vårda äldre – står många av oss idag rätt handfallna, om vi inte förses med både karta och kompass.

Istället riktar vi in oss på en ynka profession – typ dataspelsutveckling – och köper kläder från Hongkong, kött från Danmark och nyrenoverade bostäder. Äldre släktingar får hjälp av hemtjänsten medan barnen tillbringar dagarna med pedagogiskt utbildad personal. Sprutar en vattenledning åt alla håll lejar vi en rörmokare, när huset ska moderniseras ringer vi ett byggföretag och bilen får sin tusenmilaservice hos en verkstad.

Kort sagt; de allra flesta områden har förvandlats till en profession, vilket innebär en effektivisering eftersom övning ger färdighet. Det går helt enkelt snabbare att göra en sak riktigt bra – och att man utför detta åt en stor grupp människor – än att alla gör allt halvbra åt sig själva. Då blir det mer tid över åt förbättringar inom området, vilket på sikt ger ökad produktivitet och höjd levnadsstandard.

Men för att det här ska fungera krävs det att alla professioner finns tillgängliga. Om det är omöjligt att få tag på en elektriker får jag dra mina ledningar själv, vilket mycket väl kan vara förenat med livsfara. Om ingen har tid att laga min bil, har jag inget annat val än att mecka bäst jag kan. Får barnen ingen plats i förskolan och mamma inget rum på äldreboendet, tvingas jag sluta jobba för att ta hand om dem – med katastrofala följder för min privatekonomi.

Ovanstående scenarier är ingen bra utveckling och de behöver absolut inte bli verklighet. För att vi inte ska hamna där krävs det dock satsningar på högkvalitativa yrkesutbildningar som lockar de bäst lämpade. I ett allt mer professionaliserat samhälle fungerar det inte att försumma utbildningar inom exempelvis bygg och omvårdnad, två av de yrkesförberedande gymnasieprogram som fått ett minskat söktryck sedan 2010, vilket många förklarar med att dessa sedan i fjol inte ger behörighet till högskolan.

Det hade inte behövt vara ett problem om man i 20-årsåldern kunde omskola sig till bilmekaniker. Men så enkelt är det inte. "Att gå från yrkesprogram till en akademisk karriär fungerar ofta alldeles utmärkt, men att gå från ett högskoleförberedande program till en icke-akademisk karriär är däremot i princip omöjligt," skriver utbildningsansvariga för 13 arbetsgivarförbund i Svenska Dagbladet (13/8) och efterlyser satsningar på yrkesutbildningar för vuxna.

Det är ingen dum idé men det utesluter inte att regeringen bör ha ambitionen att göra de yrkesförberedande gymnasieutbildningarna så attraktiva som möjligt, exempelvis genom att göra det enkelt att komplettera dem med de kurser som krävs för att eleverna ska bli behöriga till högskolan. Därför är gårdagens utspel från utbildningsminister Jan Björklund – där han förklarade att regeringen ska utreda hur vård- och omsorgsprogrammet ska bli mer attraktivt – varmt välkommet.

Däremot är det alarmerande att han inte ser någon "anledning till oro" när söktrycket till övriga yrkesprogram sjunker. För vi kommer inte att klara oss utan så väl elektriker och plåtslagare som barnskötare och industriarbetare i framtiden.

Mer läsning

Annons