Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi är inga idioter

/

Våren 1968 sändes Mosebacke Monarki i Sveriges television för första gången.

Annons

Hur jag kan minnas det är en gåta eftersom jag var sju år och precis skulle börja skolan.

Förmodligen är det en lillgammal efterkonstruktion men jag präglades för all framtid av familjens uppenbara entusiasm inför den intelligenta satiren och humorn.

Hasse Alfredson, Carl-Uno Sjöblom, Moltas Ericson, Hatte Furuhagen och inte minst Tage Danielsson satte ribban så högt för samhällskritiken att få av de efterkommande lyckats hoppa över. Trots att det gått decennier.

"Norge är ett ruttet land" blev en klassiker som vi glatt trallade på, utan att riktigt veta varför norrmän var ett rövarband.

Däremot förstod jag mycket väl Tage Danielsson "sannolikhetsmonolog" från 1979. Folkomröstning om kärnkraften stod för dörren, Harrisburgolyckan i färskt minne. Jag minns däremot inte att Tage Danielsson inte fick framföra sin monolog i public service. Eller att det krävdes en kärnkraftsförespråkare i den andra kanalen, som motvikt. Men rätta mig om jag har fel.

Nu har i alla fall en infekterad debatt blossat upp om vad som får sändas i våra statsfinansierade radio- och tv-kanaler.

En beställd och betald film av Stefan Jarl, "Godheten", får vänta tills efter valet. Inte helt oväntat, om man känner till Stefan Jarl, påstås den vara en kapitalistkritisk dokumentär, en uppgörelse med rekordstora bonusar och en skildring av det nedmonterade folkhemmet.

Jarl är arg och tycker att han utmålas som "en förvirrad vänstergaphals".

Soran Ismail, komikern som gjort sig mest känd för att ha klätt av Sverigedemokraterna i "Järnrörsfilmen" och som fram till nu haft en side-kickroll i ett slängigt humorprogram i radions P3, får inte längre medverka under valåret 2014.

Programmen ska vara värderingsfria med ett neutralt innehåll. Man kan tycka att Soran Ismail skulle kunna passa in under SR:s reservation " Medarbetare tillåts ta ställning när det gäller att ta avstånd från rasism, våld, brutalitet och diskriminering". Han jobbar ju inte direkt på Dagens Eko.

Landets samhällsengagerade ståuppare och satiriker har många gånger vågat säga det andra hummar om mellan raderna. Eller helt utelämnar för feghetens skull. Strategin att tiga ihjäl de främlingsfientliga krafterna fungerade som bekant – så där.

Förmodligen ser nu alla lokalradiostationer över policyn och kanalcheferna gör sina egna tolkningar. Så Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström får inte längre vara med i P4:s "Nyhetskommissionen". Inga andra chefredaktörer heller för den delen. Trots att ingen av dem är politiskt tillsatt, utan anställts på publicistiska och journalistiska meriter.

Indignationen är stor. Till och med bestörtning på sina håll. Debatten fullkomligt rasar och i vissa avseenden – raserar SR:s förtroende. Den går inte att avfärda som kollegial.

När Janne Josefsson i "Debatt" läste upp ett mejl från en radiochef till sina anställda med uppmaningen: Undvik ämnen som mänskliga rättigheter, rasism och jämställdhet, måste nog frågorna ställas även av licensbetalarna.

Ett tips till SR-ledningen kunde vara att utgå från att lyssnare och tv-tittare är begåvade och intelligenta varelser. Att vi förstår satir. Att vi har humor. Vi hör och ser avsändaren.

Att vi får en bild av Sverige genom Stefan Jarls ögon, att Soran Ismail har sina upplevelser och referensramar. Att en chefredaktör för en S-märkt tidning, med nog så starka åsikter om det mesta, får tala för sig själv.

Balanskravet ger annars ett ängsligt trippande i mittenfåran med helt motsatt effekt.

Cilla Benkö skriver på Svenska Dagbladets debattsida på fredagen att hon inte vill riskera att public service blir som i USA, en svag röst som drunknar i skuggan av tidningar, tv- och radiostationer med tydliga politiska förtecken. I nästa andetag: Vi ska fortsätta stå för en icke opinionsdrivande roll. Glasklart?

Det är när inslagen saknar avsändare i sitt objektiva utanpåverk, men däremot har en underliggande vinkel och kanske rent av uppsåt, som public service fallerar.

Och det händer. Förmodligen även under valåret 2014.

Mer läsning

Annons