Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Världen blir trots allt (snabbt) mycket bättre

Den extrema fattigdomen försvinner i rasande takt.

Annons

För över 100 år sedan såg världen annorlunda ut. 1910 befolkades jorden av 1,75 miljarder människor. En stor majoritet, hela 82 procent eller 1,44 miljarder människor levde i extrem fattigdom. Definitionen av att leva i extrem fattigdom är när du konsumerar eller tjänar mindre än 1,9 dollar per dag.

Sen dess har mycket skett. 1970 hade jordens befolkning ökat till 3,6 miljarder. Men 60 procent eller 2,2 miljarder levde i extrem fattigdom. När undertecknad föddes, året var för övrigt 1987, hade trendbrottet redan skett några år innan: För första gången i världens historia så levde det fler människor som inte befann sig i extrem fattigdom än antalet som befann sig i den extrema fattigdomen. Året 1987 hade världens befolkning ökat till 5 miljarder människor och endast 1,8 miljarder levde i extrem fattigdom.

Redan 2011 levde färre än 1 miljard människor i extrem fattigdom. Den senaste rapporten kom 2015 och beskrev då att endast 705 miljoner levde i extrem fattigdom. Det är 9,6 procent av världens befolkning. 705 miljoner, eller 9,6 procent är fortfarande ett stort antal människoliv. Men det är försvinnande få jämfört med för 10, 20, 50 eller 100 år sedan. Det är därför tråkigt att källan till fattigdomens försvinnande samtidigt är den källa som fått utstå allt mer angrepp eftersom världen, i takt med att fattigdomen försvunnit, samtidigt fått ökade inkomstskillnader.

Historien har erbjudit en rad livsförbättrande reformer. Som när vi gick från att vara jägare och samlare till att bruka jorden. Eller industrialiseringens intåg. Men ingen kraft har varit så stark och effektiv i att lyfta människors liv som en allt mer fri marknadsekonomi med äganderätt och privat företagande. Utan marknadsekonomiska reformer och avregleringar skulle fler leva i extrem fattigdom i dag och vi skulle vara färre människor på jorden.

Om den extrema fattigdomen helt ska försvinna behöver vi mer av marknadsekonomiska reformer och avregleringar inte mindre. Om reformtempot får fortsätta pågå i Afrika, Sydamerika och Asien då är vi också snart i ett läge där den extrema fattigdomen snart är utrotad. Samtidigt måste reformarbetet få ske i en miljö som skyddas från korrupta ledare och blodiga uppror.

I stället bör fler stater engagera sig i att upprätthålla fred och ordning i fattigdomsdrabbade länder, annars kommer korrupta politiska ledare och andra destruktiva krafter kapitalisera på den fattigdom och otrygghet som råder. För de flesta som vuxit upp i Sverige är det ett otänkbart scenario att plötsligt se på världen som en plats utan fattigdom. Och till socialisters förtret har det skett trots – inte tack vänsterideologins inblandning.

Mer läsning

Annons