Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varje vecka en framtidsvecka

/

Det enda säkra man kan säga om framtiden är att den bjuder på överraskningar. Ibland helt oförutsägbara.

Annons

Det innebär inte att vi ska strunta i att fundera över framtiden och bara låta tiden ha sin gång.

Nej, det vi gör – eller inte gör – här och nu påverkar framtiden, även om vi inte kan styra utvecklingen i alla delar.

Ingen har förhoppningsvis undgått att lägga märke till att det pågår en Framtidsvecka i Hälsingland och hela Gävleborg den här veckan.

Det är en vecka som vill aktualisera nödvändigheten av en omställning från överkonsumtion och slit och släng, till ett hållbart och rättvist samhälle.

Det är en vecka som vill visa att det finns möjligheter att skapa en motbild till de dystra framtidsprognoserna och att det finns möjlighet att påverka utvecklingen, både på det personliga individuella planet och det stora globala politiska och ekonomiska skeendet.

Det är en vecka som vill symbolisera att varje vecka måste bli en framtidsvecka om vi vill värna om vår planet och om våra barn och barnbarns framtid.

Under veckan, som avslutas på söndag, har människor mötts för att samtala, dela erfarenheter och lyssna till föreläsningar där klimatet, miljön och behovet av hållbar utveckling stått i centrum.

Framtidsveckan, som började i mycket liten skala för ett par år sedan, har vuxit till en imponerande gräsrotsrörelse där många entusiaster satsar ideellt arbete för att de brinner för dessa frågor.

Tyvärr blir det ibland ett vi och dom när det handlar om engagemang för miljö-, klimat och rättvisefrågor.

Vi som har lyssnat på framtidsprofeterna, vi som har förstått, som går på möten och diskuterar och gör något.

Dessa avfärdas ibland som fanatiker av dom som inte bryr sig, som ingenting gör, som bara fortsätter som om inte vår miljö skulle vara sårbar och våra resurser ändliga.

Det finns ingen anledning att ställa sig på barrikaderna och agera domedagsprofet. Men det finns heller ingen anledning att blunda och drömma om att allt ordnar sig för kommande generationer oavsett vad vi gör.

Domedagsprofeterna begår ofta misstaget att de extrapolerar utifrån dagsläget, som om det inte skulle vara möjligt att påverka utvecklingen.

Och de förnekande drömmarna sticker huvudet i sanden och ser inte ens de mest uppenbara tecken på att något är fel.

Samtalet om framtiden hamnar lätt om utsläppsrätter, gränsvärden, smältande glaciärer, ökad temperatur, hotande naturkatastrofer och andra fenomen.

Och naturligtvis om den svåra och omöjliga frågan vad som är resultatet av mänsklig påverkan och naturliga förändringar.

I stället borde vi kanske diskutera vilka värdegrunder vi står för och vill se förverkligade. Vilket samhälle vi vill utforma.

För även om det är rätt svårt att spekulera om framtiden, eftersom den bjuder på överraskningar, är det nödvändigt att vi har en uppfattning om vart vi vill gå.

Det är viktigt att vi var och en, och alla tillsammans, söker en livsstil som i någon mening leder till ett mer hållbart samhälle och en mer hållbar utveckling.

Ändå kokar det mesta till slut ner till en fråga om politisk vilja och politiska beslut.

Men politikerna lever inte i någon egen bubbla, även om man ibland kan frestas tro det. De är valda av oss väljare och vill bli valda igen. De är känsliga för vad vi tycker.

Det är förstås inte så enkelt att ett visst parti har lösningen på klimat- och hållbarhetsfrågorna. Inte ens om de har ordet miljö i sitt partinamn.

Hållbarhetsfrågorna kräver breda och långsiktiga lösningar som bygger på ett växande tryck underifrån.

Då räcker det inte med en vecka.

Nej, varje vecka måste vara en framtidsvecka.

Mer läsning

Annons