Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Välkomna hem – nu börjar klimatarbetet

/
  • Tummen upp. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon, Parismötets ordförande Laurent Fabius och Frankrikes president François Hollande firar att klimatavtalet är i hamn.


2015 kommer sannolikt att bli det varmaste året i jordens moderna historia.

Annons

Samma sak gäller 2016, 2017 och några år till. Klimatavtalet, som klubbades i Paris i helgen, kommer inte att vända trenden under den närmaste tiden.

Men det betyder inte att avtalet inte är värt att fira. När klimatmötets ordförande Laurent Fabius på lördagskvällen slog en grön klubba i bordet var det en historisk uppgörelse som förseglades. Klimatavtalet är en vändpunkt i kampen för att bromsa klimatförändringarna, eftersom det är första gången som världens länder har enats om ett avtal där nästan alla är med och bidrar till att begränsa utsläppen av växthusgaser. Det gör avtalet till en betydligt bättre uppgörelse än många hade vågat hoppas, vilket gör detta klimattoppmöte oerhört mycket mer framgångsrikt än Köpenhamnsfiaskot 2009.

Enkelt uttryckt är Parisavtalet ett stabilt golv att bygga vidare på. Avtalet är inte, och har heller aldrig varit tänkt att vara, ett slutmål. Det utgör snarare startskottet på flera decennier av gemensamt klimatarbete, med siktet inställt på att uppvärmningen ska stanna redan vid 1,5 grader – inte vid två, vilket är en stor framgång för nationerna som drabbas värst av klimatförändringarna.

Med tekniska framsteg som billigare förnyelsebara energikällor, ökad klimatmedvetenhet inom näringslivet, nationella klimatpolitiska mål och fortsatta internationella förhandlingar är 1,5-gradersmålet visserligen svårt, men inte hopplöst, att nå. Enligt avtalet ska de totala utsläppen peaka så snart som möjligt och därefter snabbt börja minska, bland annat genom att nationella klimatplaner lämnas in, följs upp och stramas åt vart femte år.

Sannolikt kommer det även att krävas någon form av global koldioxidskatt och enighet om att sluta subventionera fossila bränslen, som står för cirka 80 procent av världens energiförsörjning. Att detta inte finns med i avtalet är dock inget misslyckande. Tvärt om hade sådana krav i det här skedet lett till att det inte blivit något avtal – det bästa hade blivit det godas fiende – och de framgångsrika förhandlingarna bygger till stor del på att FN bytte strategi från i Köpenhamn och lät varje land ange sina egna klimatplaner.

Mer än något annat visar avtalet på en internationell insikt om att klimatfrågan är på allvar, att uppvärmningen är hela världens ansvar och att det ligger i alla länders intresse att stoppa utsläppen av växthusgaser. Eller för att citera Sydafrikas miljöminister Edna Bomo Malewa: Texten vi har framför oss är inte perfekt men vi anser att den är en solid grund att bygga vidare på. Vi tror att detta kan bli en vändpunkt för en bättre och tryggare värld.

Annorlunda uttryckt är det nu det riktiga klimatarbetet börjar.

Mer läsning

Annons