Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Välkommen dom skapar problem

"De aktuella teckningarna föreställer fantasifigurer" fastslår Högsta domstolen (HD) och friar Simon Lundström, en av Sveriges främsta experter på den japanska serieformen manga, från anklagelserna om barnpornografibrott.

Annons

Det tackar vi för. Inte bara för att det gynnar det svenska rättsväsendets trovärdighet i allmänhet och yttrandefriheten i synnerhet – utan för att det är rätt. Lagen skrevs inte för att sätta dit serienördar, experter och översättare, utan syftar till att skydda barn som utsätts för sexuella övergrepp och förhindra att framtida övergrepp äger rum.

Därför är HD:s prövning och dom varmt välkommen, men tyvärr har Lundström fått betala ett orimligt högt pris för att få till prejudikatet. Sedan processen inleddes har han blivit av med alla sina jobb (vilket företag vill förknippas med något så vidrigt som barnporr?) och nästan gått i personlig konkurs.

Det var den 13 oktober, 2009, en tisdag. När Simon Lundström steg ur bilen utanför sitt hem såg han till sin förvåning att polisen var i full färd med att bära ut hans dator – allt enligt en husrannsakningsorder.

Vid den tiden hade Lundström, enligt egen utsago, runt fyra miljoner mangabilder hemma. Av dem klassade tingsrätten 51 som barnporr, medan hovrätten skar ner antalet till 39. I går fastslog HD att antalet barnpornografibilder i Simon Lundströms samling bara var en enda. Alltså en bild av fyra miljoner. Motiveringen är att den "skiljer sig från de övriga genom att barnet på bilden har drag som framstår som verkliga".

På så sätt är HD:s dom fällande. Trots att bilden – bild 39 som den kallas – troligtvis inte föreställer ett verkligt övergrepp på ett verkligt barn är den olaglig. Men inte för Simon Lundström, som frias från alla anklagelser på grund av sin gedigna bildsamling och mangaexperttitel. "Mot den bakgrunden måste hans innehav av en enda teckning, som i och för sig är sådan att innehav av den annars vore straffbart, anses försvarligt," skriver HD.

Det är både hoppingivande och problematiskt. Hoppingivande eftersom HD, till skillnad från tingsrätten och hovrätten, sätter in bilden/bilderna i sitt sammanhang. Som expert ska Simon Lundström ha koll på den manga som produceras och en hel del är pornografiska bilder, tecknade ur fantasin. Han har alltså inte haft bilden/bilderna för sitt eget perversa nöjes skull, utan som en del av sin yrkesutövning.

Trots det ställer bild 39 till problem. HD fastslår, troligtvis helt korrekt, att de 38 "friade" teckningarna är pornografiska och att man kan säga att de utgör avbildningar av barn. Samtidigt skriver HD att det är fantasifigurer som uppenbart inte är avbildningar av verkliga barn (min kursivering). Därför är de lagliga.

Även om det rent teoretiskt låter väldigt bra öppnar det för att vi sannolikt kommer att få traggla oss igenom en liknande rättsprocess igen. För hur vet man vilken som är den 39:e bilden? Och bör fiktioner (alltså inte verkligt avbildade barn) vara olagliga över huvud taget? Och i så fall för vem?

Här har HD inte satt ner foten, utan slänger sig snarare med resonemanget "å ena sidan, å andra sidan". Det är i sig förståeligt, för vi befinner oss definitivt i en juridisk gråzoon, men vad ska vi med prejudikat till om de i praktiken är omöjliga att tillämpa?

Mer läsning

Annons