Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vaga FP-drömmar om ny skattereform

Folkpartiet lanserar en ny skattereform. Och de vill göra det tillsammans med sin gamla och trogna skattereformspartner: Socialdemokraterna.

Annons

För inom alliansen vore det omöjligt. Det säger Jan Björklund själv.

Den nya FP-linjen ska bygga på några huvudpunkter:

1. Kraftigt sänkt skatt på arbete för höginkomsttagare.

2. Sänkt skatt för företag.

3. Höjd skatt på konsumtion, med andra ord moms.

4. Höjda miljöskatter.

Skatten ska sänkas för rika och för företag med 50-80 miljarder. Den ska höjas för vanligt folk när de går och handlar.

FP och S har en tradition av blocköverskridande skatteuppgörelser. Dessa har också begåvats med fantasifulla och minnesvärda namn, som Underbara natten 1981 (tillsammans med C) och Århundradets skattereform 1990.

Utan andra allianspartier måste en ny skattereform ha stöd också av MP och V. Månen ramlar nog ned innan Vänsterpartiet ställer upp på FP:s nya skatteidéer.

Miljöpartiet, som Socialdemokraterna knappast skulle ställa utanför en skatteuppgörelse, kan också bli rätt svårt att locka. Hur trovärdiga kommer MP att tycka att Folkpartiet är i att höja miljöskatterna, när partiet så sent som nu i höst röstade nej till höjd bensinskatt?

Inget tyder heller på att FP ändrar åsikt om bensinen under överskådlig tid. Tvärtom, trots att den nya skattepolitiken annars beskrivs med mycket vaga ordalag så vill partiet ha förmånligare reseavdrag. Det är ett indirekt sätt att minska skatten på bensin.

Vid tidigare skattereformer ville FP ha hälften kvar, alltså att marginalskatten aldrig ska bli över 50 procent. Det duger inte idag, säger Björklund, nu står siktet på 42 procent. Det är en mycket kraftig sänkning.

Men Folkpartiet vill inte sänka det totala skattetrycket. I stället ska reformen finansieras med andra, mycket stora, skattehöjningar.

Grundidén med en ny skattereform är utmärkt. Ju mer enhetligt skattesystemet är, ju mindre upphackat med många små och stora undantag, desto lättare är det att uppnå de effekter man vill att skattesystemet ska få – till exempel fler jobb och mindre skattefusk. Skattereformer behövs med jämna mellanrum.

Men sedan är frågan hur en reform ska se ut. Och hur den slår.

Dessutom är finansieringen bräcklig. Miljöskatter är ju egentligen till för att locka oss att smutsa ned mindre för att slippa betala, ungefär som att böter ska få oss att parkera rätt från början. Om bättre teknik gör att vi börjar använda mindre energi och slutar slösa, så blir också statens inkomster från miljöskatter mycket mindre.

Ett annat problem med finansieringen är att partiet i princip inte vill ha någon högre skatt på boende, snarare lägre. Det kan ju finnas skäl för det, men det bryter mot grundtanken i en sådan skattereform. Bostäder gör ganska lite för hur många jobb det finns.

Men varje antydan till högre kostnader för dyra bostäder skulle skrämma bort den väljargrupp där Folkpartiet ännu har sympatisörer: välbeställda storstadsbor.

Kvar är konsumtionen, som ska beskattas. Den ska alltså dra in många fler tiotals miljarder till statskassan. Och när vi konsumerar mindre, som vi förstås gör när det blir mycket dyrare, får momsen väl höjas ännu mer.

Det finns en övre gräns för hur hög momsen kan vara. Annars blir slutresultatet av FP:s önskade skattereform att vi slutar handla. Var det här riktigt genomtänkt egentligen?

Mer läsning

Annons