Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utan invandring dör Hälsingland

/
  • Interiörer från ett ankomstboende. När människorna fyller upp skorna blir de ett nödvändigt tillskott våra kommuner.


Det finns olika sätt att känna igen en utflyttningsort.

Annons

Rent visuellt står det ofta tomma och övergivna butikslokaler i centrum, det senaste evenemanget som affischeras på allmänna anslagstavlor har fler år på nacken och ingen går av eller på när länsbussen passerar.

Läs också: "Vi måste se till att vi är en bra kommun"

Läs också: "Vi har två paradoxala problem"

Men den oförställda glädje som uppstår när den globala klädkedjan intar centrumgallerian eller när franchisevarianten av en stor cafékedja äntligen börjar servera surdegsmackor med halloumi är ett annat mått. På hopp.

Företag etablerar sig som bekant inte på orter man inte tror på och oavsett bransch så är de helt beroende av en enda sak – människor. Människor som kunder och människor som arbetskraft, människor som kan konsumera och människor som har yrkeskunskap. Det finns ingen anledning att krångla till det och kalla det för humankapital och know-how. Ska det kapitalistiska hjulet snurra så förutsätter det en växande befolkning. Och om hjulet sackar eller rentav stannar så sprätter inga skattekronor ner över hemtjänsten, skolan och sjukvården.

Det är den enkla nationalekonomin.

Och oavsett vad man tycker om kapitalister så är de sällan rasister: De vill helt enkelt tjäna så mycket pengar som möjligt och det gör man oftast med de bästa produkterna och tjänsterna. Tillverkade eller utförda av den bästa arbetskraften. Då spelar det mindre roll vad du har för hudfärg eller religion, mer vad du kan.

Läs också: Välfärden påverkas av invandringen

Läs också: Invandring "absolut nödvändig" i Ljusdal

Enligt Statisticon, ett statistikföretag i Uppsala och Stockholm, som sammanställt befolkningsstatistik för länet ser det dystert ut för samtliga hälsingekommuner. Utan invandring kommer Hudiksvall att ha minskat sin befolkning med fem procent om tio år om inget görs. Motsvarande minussiffra för Ljusdal är 12 procent, Nordanstig nio procent, Bollnäs fem procent, Ovanåker sju procent och Söderhamn hela 15 procent.

Nordanstig, Ljusdal och Söderhamn kommer helt enkelt inte att överleva.

Det är den enkla demografin.

Så då kanske det inte är speciellt konstigt att Gävleborgs län tar emot flest asylsökande per capita, i hela landet. Förutom att vi öppnat våra hjärtan så finns krass kommunekonomi bakom kalkylerna. Politiker som kan analysera de nedåtgående befolkningskurvorna har öppnat sina hjärnor också.

Visst inser alla att det initialt kommer att kosta. Det kommer till och med att svida och kanske bli trångt i klassrummen, i folktandvårdens väntrum och hos arbetsförmedlingens rådgivare. Förmodligen blir det konflikter också om ludd i torktumlaren, människors irriterande ovana att gå före i kön eller tala för högt i mobilen (på ett obegripligt språk dessutom).

Inte någon kan garantera att det i denna gigantiska folkomflyttning inte slinker med någon som inte kan skilja på ditt och mitt, eller som, gud förbjude, inte visar oändlig och oavbruten tacksamhet för att de erbjuds en bostad i en stugby i skogen.

Den infödde hälsingens faiblesse för spelmansstämmor, bandy och ostkaka är ingalunda hotade. Identiteten är så grundmurad och bottnar i självförtroendet och ett vänligt sinnelag.

Delad glädje är ju dubbel som bekant. Så om de nyanlända stannar för att de känner sig välkomna, är hälften vunnet i återväxtsiffror.

Det visar den enkla statistiken.

Om ingen tror mig får vi väl lyssna på Riksbankschefen Stefan Ingves: "På kort sikt har inflödet av människor till Sverige sannolikt en positiv effekt på svensk BNP, eftersom det ökar efterfrågan på svensk ekonomi. På längre sikt innebär det en större arbetskraft, och det är ingen nackdel givet att Sverige har en snabbt åldrande befolkning."

Mer läsning

Annons