Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Upp till bevis för EU

/
  • Stefan Löfven pekar på att andra länder ska ta sitt ansvar.

På EU-toppmötet i juni beslutade de 28 medlemsländerna att på frivillig basis ta emot totalt 20 000 kvotflyktingar.

Annons

Se också: Löfven om flyktingkrisen

20 000 är förstås alldeles för få i en union som har ungefär 500 miljoner invånare. Vill man försöka hitta något positivt i det hela så var det i så fall att EU för första gången kom överens om gemensamma åtaganden för migrationspolitiken.

Sedan dess har flyktingsituationen blivit än mer akut. Människor dör i tusental på sin resa mot fred och frihet i Europa. De senaste veckorna har flera regeringschefer i EU visat mod och ledarskap, främst Tysklands förbundskansler Angela Merkel, och talat klart och tydligt om att EU måste göra mer.

Merkel har sagt att Tyskland, som redan är det land som har tagit emot flest människor, kommer att bära sin del av ansvaret och ta emot fler än i dag. Storbritanniens David Cameron har svängt och vill att också hans land ska bidra mer.

När Stefan Löfven på måndagen höll presskonferens inför sitt möte med Merkel så pekade han främst på att andra länders måste ta emot fler. Visst, Sverige har de senaste åren tagit emot många människor på flykt från främst Syrien, men den som kräver mer av andra bör själv också vara beredd att göra mer. Sensommaren 2015 med en akut flyktingsituation i EU:s närområde är inte rätt läge för en svensk statsminister att nöjt luta sig tillbaka och säga "Vi har gjort vår del, nu får ni andra ta över."

Läs också: Livsfarlig båtresa enda alternativet

Självklart måste mottagandet ske mer proportionerligt inom EU, precis som det rimligen måste ske mer proportionerligt mellan kommunerna inom Sverige. I ett första läge vill Löfven att de 20 000 kvotflyktingarna från i juni ska höjas till 100 000. Ett litet fall framåt i så fall, men med tanke på hur stora behoven är så är det tydligt att det inte räcker.

Löfven sa på måndagen:

– Vi måste få fram ett tvingande och permanent fördelningssystem som träder i kraft i samband med ökade flyktingströmmar efter katastrofer.

Hur vällovligt det än må låta så kan vi nog glömma alla förslag i den riktningen. Med tanke på att samtliga 28 medlemsländer har vetorätt så kommer ett tvingande system med största sannolik aldrig att bli verklighet. Till exempel kommer ett land som Ungern, ett land som bygger taggtrådsstängsel och skickar militär för att bevaka EU:s yttre gräns, aldrig att gå med på ett sådant system.

Vad som rimligen måste till är att EU:s så kallade Dublinförordning slopas eller görs om. Där slås det fast att asyl ska sökas i det första EU-land som flyktingen kommer till. Det är ett synsätt som har spelat ut sin roll. Det sätter ett extremt stort tryck på länder som Italien och Grekland, som dagligen tar emot åtskilliga båtlaster med flyktingar som kommer över Medelhavet, och just Ungern, som tar emot en stor del flyktingar som kommer landvägen via länderna på Balkan.

Det är också Dublinförordningen som Ungern hänvisar till när de försöker stänga gränsen eller håller människor fångna på tågstationen i Budapest i stället för att låta dem söka sig vidare till andra länder som är beredda att ge flyktingarna en chans.

Nu är det upp till bevis för EU: Kommer unionen att öppna sig och hjälpa till i en akut situation eller kommer den att försöka stänga gränser med följden att fler människor dör? På många sätt är det här en brytningstid för EU. Klarar EU av att hantera den ekonomiska krisen och den aktuella flyktingkrisen så kommer unionen att gå stärkt ur det. Om inte kan det mycket väl vara den första spiken i kistan på det samarbete som på ett framgångsrikt sätt har förmått att hålla ihop Europa i 70 år.

Läs mer: Ensamkommande Mahdi lämnade allt – "Ingen 15-åring vill flytta från familjen"

Mer läsning

Annons