Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tord lärde mig skriva ledare

/
  • Gefle Dagblads förre politiske redaktör Tord Bergkvist avled på fredagskvällen den 10 juli.
  • Gefle Dagblads förre politiske redaktör Tord Bergkvist avled på fredagskvällen den 10 juli.

Annons

Jag är en av de många (före detta) ungdomar som lärt mig skriva ledare med Tord Bergkvist som mentor.

1989-91 fick jag chans att gå aspirantutbildning som journalist på Gefle Dagblad. Programmet föreskrev två månader på sportredaktionen och en vecka på ledarredaktionen. Jag föreslog att man bytte detta, till lättnad för sportsidornas läsare.

Tillsammans med koncernens dåvarande vd Kjell Sundin tog sedan Tord initiativet till det traineeprogram för liberala ledarskribenter som ett drygt trettiotal ungdomar genomgått sedan 90-talet.

Tord, som ju innan han blev politisk redaktör för GD också hade varit chefredaktör för Ljusnan, insåg tidigt att den stigande medelåldern på den liberala ledarskribentskåren hotade leda till samtidiga pensionsavgångar på flera liberala tidningars ledarredaktioner med påföljande rekryteringsproblem. Därtill var kåren kompakt mansdominerad.

För att inte behöva hämta oerfarna talanger direkt från politiska ungdomsförbund kunde ett traineeprogram förse ledarredaktionerna med skribenter som fått både politisk och journalistisk skolning, liksom jämna ut den skeva könsbalansen. Traineeprogrammet blev banbrytande och har stått modell för liknande inom M-, C- och S-pressen.

Min praktiktid på GD:s ledarredaktion hos Tord och kollegan Pälla Elfström råkade sammanfalla med ett av de mest spännande skeendena i svensk och inte minst internationell politik, på tröskeln mellan 80- och 90-tal. Sovjetsystemet rämnade. Polen höll fria val. Sverige hade aviserat ett EU-inträde. Opinionen pekade på maktskifte.

Jag fick följa med Tord på kongresser med ett S-parti i kris och ett M-parti i hybris. Ingvar Carlsson hade opinionssiffror nere på nästan Juholtska nivåer, Carl Bildt var gudaförklarad.

Tord varnade mig för att vara med på M:s stämmomiddag såvida jag inte hade högtidsdräkt, cylinderhatt och cigarr, eller långklänning. Som född i ett arbetarhem såg han föga mening i att frottera sig med societeten.

Många av Tords politiska linjer är aktuella än i dag.

Tord var framsynt och såg redan då att Gävles framtid ligger söderut, mot Svealand. Med klimathotet kom ytterligare en bekräftelse på att kärnkraft, med Tords ord, är grön el. Att Sverige behöver en stark socialliberalism som genom att kunna samarbeta både åt höger och åt vänster kan se till att svensk politik formas i mitten utgjorde den ideologiska grunden.

Inte minst ska Tords passionerade förord för tolerans och vrede mot främlingsfientlighet framhållas, något som han ständigt återkom till, i de krönikor han alltjämt fortsatte att skriva för GD efter sin pensionering. Hans sista publicerades den 5 april i år. I krönikorna koncentrerade han sig också på äldrefrågor.

Tord visade mig handfast hur invecklade meningar kunde delas, hur ett krångligt språk kunde städas, och hur texter bryskt och osentimentalt kunde kortas.

Men det var som sagt för 25 år sedan och all lärdom fastnar ju inte för evigt.

Mer läsning

Annons