Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Terrorn slog mot min flygplats, ett prövat Europa håller andan

/

Det finns bara en avgångshall på Zaventem, Bryssels flygplats. Det är en plats som alla svenskar som jobbat i Bryssel eller varit på besök i staden känner väl. Därifrån har jag själv flugit fler gånger än jag kan räkna. Under en period av mitt liv bodde och jobbade jag i Bryssel.

Annons

En av mina närmaste Brysselvänner pratade jag med i telefon så sent som dagen innan terrorn slog till, bara för att höra om vi kunde ses något när hon skulle till Sverige för att föreläsa på journalistutbildningen i Sundsvall.

Läs mer: Så kommer terrordåden att påverka oss

Morgonen därpå, när Svenska Dagbladets korrespondent Teresa Küchler ska åka till Sverige, hamnar hon mitt i det blodiga terrordådet. För SvD berättar hon att hon hörde en liten explosion först, därefter en större explosion. Hon var omkring 200 meter från explosionen och gömde sig bakom en kafédisk efter smällen. Vi har SMS-kontakt efteråt när hon evakuerats till en hangar vid en landningsbana. "Jag kommer att kunna känna bomben i min kropp tills jag dör, den gick genom hela kroppen, varje cell. Rädd"

Även om jag är djupt lättad över att min vän klarade sig så hade andra hade inte samma tur. Flera ögonvittnen talar om att det var minst en självmordsbombare som slog till. Att den första smällen kom vid American Airlines incheckningsdisk, och att den större explosionen kom vid kaffekedjan Starbucks.

När terrorn strax efteråt slog till mot tunnelbanan så går det inte att komma ifrån att det var en välplanerad och koordinerad attack i en stad länge haft förhöjd säkerhetsnivå. Attacken vid t-banestationen Maalbeek, nära EU-institutionen, krävde också många människoliv. Passagerare fick evakueras vandrades till T-banestationen Schuman där EU-kvarteren ligger. Sammanlagt krävde tisdagen minst 34 människoliv. Över 130 skadades.

Den omedelbara slutsatsen för många är att terrorattackerna i Bryssel hör samman med Parisdåden och den senaste tidens terrorjakt i Bryssel. EU:s huvudstad är också en stad som varit perfekt som bas för terrorister. Centralt placerat i Europa, med en svag inhemsk säkerhetspolis. Trots att Bryssel är hem för EU-kommissionen, EU:s ministerråd och Nato så avspeglar inte kapaciteten institutionernas vikt.

Läs mer: Så krigar svenska jihadister på Facebook

Genom hög genomströmning av människor så är Bryssel också en anonym och internationell stad. Och distriktet Molenbeek, med sina cirka 100 000 invånare och många muslimska invandrare, har varit ett ställe där många jihadister har uppehållit sig. Här är arbetslösheten hög, det finns både utanförskap som grogrund för radikalisering och möjlighet att hålla sig undan.

Jakten på förövarna och deras nätverk pågår, men terrorn kommer inte att vara lätt att besegra. Som terrorforskaren Hans Brun påpekade i SVT:s direktsändning så har det senaste uppnystade nätverket runt 30 medlemmar. Det är bara ett av många nätverk, men de är lika många medlemmar som det Baader-Meinhof som höll Europa i skräck i många år. Det visar vilken utmaning vi står inför.

Sedan tidigare ligger det en EU-uppgörelse om det länge omdiskuterade passagerardataregistret på bordet, ett lagförslag som väntas röstas igenom i Europaparlamentet under året. Men att tvinga flygbolagen att lämna över informationen kommer inte räcka för att åtgärda säkerhetsproblemen. EU:s yttre gräns måste fungera och Europas säkerhetstjänster måste förbättra sina informationsutbyten. Här finns det mycket att göra, både i fråga om förtroendet att dela med sig och resurser.

Debatten om ett europeiskt FBI kommer att komma tillbaka, men de som vill riva ned samarbeten och bygga murar kommer också att bli mer högljudda.

Vår politiska utmaning blir nu att hålla emot de krafter som den moderate Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark (M) kallar för "förtalets aktörer" (debattartikel i Expressen), alla de som menar att terrorn beror på det öppna Europa och flyktingarna. Vårt öppna och fria samhälle ska aldrig tas för givet, och vi kan aldrig skydda det med förtryck och slutenhet. Förra århundradet har lärt oss att fallet till totalitära ideologier kan gå snabbt.

Staden Bryssel ligger nu helt stilla, människor uppmanas att inte gå ut. När jag pratar med Europaparlamentarikern Fredrick Federley (C) vittnar han om den varma omtanke mellan medmänniskor som präglar dagen. Men också om praktiska problem, som hur en besöksgrupp i Europaparlamentet ska kunna ta sig hem. Politiken får vänta en dag som denna.

Mitt nästa planerade Brysselbesök är om ett par veckor. Det kommer att vara en förändrad gammal hemstad som jag återvänder till. Just nu råder chock, men ändå är nog varken jag eller någon Brysselbo egentligen förvånad över att staden blivit måltavla. Det är hjärtat i Europa, navet i det europeiska samarbetet. Det är på många sätt vår andra, gemensamma, hemstad. 

Bryssel håller andan, det gör ett prövat Europa också.

Läs mer: Bodil Valero - ren tur att jag är i säkerhet

Läs mer: Terrorn i Paris, i natt är vi alla fransmän

Mer läsning