Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Superpionjären Anna Whitlock - den verkliga fröken Friman

/
  • På denna bild ur Elin Wägners samling ser vi Wägner stående till vänster om Anna Whitlock (mitten) som leder rösträttsmötet. Till vänster om Wägner sitter antagligen Signe Bergman, LKPR:s ordförande 1914-1917. Bergman, liberal partistyrelseledamot, har i modern tid felaktigt beskrivits som socialdemokrat. Närmast till höger om Whitlock sitter Emilia Broomé, liberal socialpolitiker och lärarinna på Whitlocks skola. Nästa till höger tycks vara Lydia Wahlström, högerkvinna och historieforskare, LKPR:s ordförande 1907-1911.
  • Rösträttsvykort med ordförande Anna Whitlock, utgivet av LKPR. Just detta kort är adresserat till Gulli Petrini, liberal rösträttskvinna, doktor i fysik och lärarinna på Whitlocks skola. Avsändaren

Konstigt nog har det dröjt hundra år innan Anna Whitlocks gärning filmatiserats. Hon är förebilden för SVT-serien Fröken Frimans krig.

Annons

Men så särskilt lik rollfiguren Dagmar Friman var hon inte. I själva verket var Whitlocks insatser väldigt mycket större och bredare.

Arbetsnarkomanen Anna Whitlock (1852-1930) var en av de mest betydande personerna i kampen för kvinnlig rösträtt. Hon var ordförande i den viktigaste rösträttsorganisationen LKPR, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Dessutom startade hon kooperativet Svenska Hem, som första säsongen av tv-serien handlade om.

Det vi nog har svårast att föreställa oss i dag är hur fruktansvärt illa behandlade rösträttskvinnorna blev, det hån och förakt de utsattes för. Kravet på rösträtt bemöttes sällan med argument, utan oftast med otrevligheter och översitteri. Att vara rösträttskvinna krävde enormt mod och tålamod.

Likt de allra flesta ledande rösträttskvinnor var Whitlock engagerad i det liberala partiet och dess kvinnoförbund. 1908 blev hon en av Sveriges första kvinnliga partistyrelseledamöter. Hon var aktiv i många av den tidens progressiva organisationer, bland annat vice ordförande i den tunga socialpolitiska tankesmedjan Centralförbundet för socialt arbete.

Men Anna Whitlocks kall i livet var utbildning. Efter lärarinneexamen och några år i Paris som korrespondent åt Aftonbladet öppnade hon 1878 en flickskola i Stockholm. Den hade ett modernt och radikalt pedagogiskt program. Hon ledde skolan i 30 år.

En radikal idé hon var särskilt sugen på var att undervisa pojkar och flickor ihop. Efter 15 år blev det möjligt för henne att göra skolan till en samskola.

Bland nymodigheterna i Whitlockska skolan hörde att praktiska ämnen och naturkunskap var viktiga. Man använde inte bara läroböcker, utan på till exempel biologin även växter och djur. Skolan ordnade studiebesök och naturexkursioner. Eleverna kunde få välja mellan olika ämnen. Skolan hade elevråd.

Och så det väldigt radikala: skolköksutbildning och både sy- och träslöjd för alla barn, oavsett kön. Dessutom fick båda könen sexualundervisning.

Dåtidens kommunala skolor leddes av kyrkan. För Whitlock var det en käpphäst att skolor borde stå neutrala i religionsfrågor. Hennes skola lockade många elever från hem som inte tillhörde Svenska kyrkan, till exempel judar.

Anna Whitlock gick med i den radikala studentföreningen Verdandi. 1888 startade den en serie folkbildande småskrifter, som blev oerhört spridd. Whitlock skrev ett av de första häftena, om relationen mellan skola och kyrka.

Här kan du läsa det folkbildande häftet Anna Whitlock skrev.

Många av tidens radikala intellektuella medverkade i skriftserien från starten. Ett annat tidigt häfte skrev Ellen Key, lärare på Anna Whitlocks skola.

August Strindberg hade lovat att vara med. Men när han fick veta att Verdandi anlitat Whitlock och Key blev han mycket upprörd. Han vägrade delta i någon skriftserie med kvinnliga skribenter.

Några rösträttskvinnor tillhörde Högern, till exempel Karolina Själander som drev flickskolan i Gävle, och några var socialdemokrater. Men de hindrades och motarbetades av sina egna partier. Socialdemokrater förväntades vara lojala med partilinjen att kvinnofrågor fick vänta tills arbetarfrågan var löst. Högerpartiet var motståndare till kvinnlig rösträtt.

De tidningar som stod LKPR närmast var Dagens Nyheter och Gefle Dagblad. Klara Lindh, gift med GD:s redaktör, satt i LKPR:s styrelse. Hon gav ut föreningens artikelserie om rösträtt, som såldes till tidningar i hela landet via Gefle Dagblad. Artikelserien fanns 1909-20 och sålde så bra att den drog in vinst till LKPR.

Läs Klara Lindhs text från 1912 om den svenska rösträttskampen.

Den bästa skildringen av rösträttskämparna och deras tid skrevs av Elin Wägner, aktiv i LKPR. Hennes roman Pennskaftet (1910) utspelar sig ungefär samtidigt som Fröken Frimans krig. Men den är skriven av ett ögonvittne.

Källor:

Barbro Hedvall, Vår rättmätiga plats (2011)

Anders Johnson, De gjorde skillnad (2009)

Leif Kihlberg, Karl Staaff, del II (1963)

Mer läsning

Annons