Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stärker knappast förtroendet för riksdagen

Socialdemokraternas omslagsgosse nummer ett och första namn på partiets Stockholmslista, Thomas Bodström, har hamnat i blåsväder.

Annons

Han har vid flera tillfällen kvittat ut sig för att jobba som advokat, samtidigt som han borde vara i riksdagen och göra sitt jobb där. Under våren missade han 53 procent av riksdagens voteringar!

Dessutom har han spelat in en reklamfilm för sin nya bok i riksdagens kammare där han står och lägger ut texten om sin bok i talarstolen.

Självklart måste man få vara borta från riksdagen, men det är enligt reglerna inte tillåtet att kvitta ut sig för att jobba för egen vinning, typ sitta i rätten som advokat och kamma hem en saftig ersättning för det.

Thomas Bodström hävdade i TV4-programmet Kalla fakta, som rullade upp den här historien, att riksdagsjobbet lätt går att kombinera med andra arbetsuppgifter.

Det beror tydligen på vem man pratar med. Många, förmodligen de allra flesta, ser uppdraget som riksdagsledamot som ett heltidsuppdrag.

Men Bodström verkar hinna allt. Stjärnadvokat, riksdagsledamot och ordförande i riksdagens justitieutskott, författare, engagerad i idrottsrörelsen och flerbarnspappa.

Visst har olika människor olika arbetskapacitet och möjligheter att organisera sina liv. Men är man vald till riksdagsledamot så måste det vara huvuduppdraget som måste styre resten av arbetslivet.

Thomas Bodströms är visserligen inte ensam om att ha en mängd andra engagemang, men hans engagemang tycks ibland får styra exempelvis tidpunkterna för riksdagens justitieutskotts sammanträden. Och det kan väl ändå inte vara meningen.

Förtroendet för riksdagens ledamöter växer knappast av att riksdagens ledamöter kvittar ut sig på mer eller mindre lösa boliner medan bänkarna gapar tomma i riksdagens plenisal inför hela Sveriges folk.

Självklart sker mycket viktigt riksdagsarbete utanför plenisalen, men den här typen av uppmärksamhet förstärker snarare intrycket av att riksdagsuppdraget inte är så viktigt än det stärker förtroende för riksdagsledamöterna.

Och det är en farlig och trist utveckling.

Mer läsning

Annons