Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snart vänder vinden

/

Ett ämne har dykt upp på stort sett vartenda ställe ledarredaktionen besökt under vår hälsingeturné i september. Vindkraften. Det speglar den nationella debatten där allt fler kommuner satsar på att själva också bli ägare till vindkraftverk. Det är helt enkelt vind i seglen för vindkraftslobbyn i Sverige.

Annons

Men inte i resten av världen. Den globala vindkraftsindustrin kraschar, bland annat på grund av sänkta subventioner och minskad efterfrågan. Framtiden på börsen är inte ljus heller här i Sverige. Vindkraftsbolagen tappar stora delar av sitt börsvärde och bromsar sina expansionsplaner.

Men varför hindras av det, det är väl ändå för miljöns skull vi vill ha vindkraft. Vi måste ju minska koldioxidutsläppen!

Ja, absolut. Därför är vindkraft en relevant energikälla för att avlasta elproduktionssystemet för de länder som är beroende av fossila bränslen. I Sverige kommer dock en vindkraftssatsning inte minska utsläppen, då vår el i huvudsak redan är fri från växthusgaser och så koldioxidfri det bara går. Tack vare vattenkraft och kärnkraft har vi i Sverige nått målen med så lite koldioxid som möjligt. Det gör också att det är orättvist att jämföra de svenska investeringarna på vindkraft med resten av EU, och mena att Sverige inte gör sitt för att ställa om energisystemet. Vi har ju redan gjort det!

Diskussionen handlar vidare om förnyelsebar energi. Förespråkarna menar att vindkraften ska ersätta kärnkraften. Men så fungerar det inte. Eftersom det inte alltid blåser, åtminstone inte på alla de ställen där vindkraftverk planeras, behövs det något att använda som reserv. Statistik över vindkraften i världen visar att vindkraftverk max levererar 40 procent av årets timmar. Därför behövs det något att falla tillbaka på. Kärnkraft kan inte "slås på och av" på det sättet eftersom reaktorerna behöver hålla en jämn temperatur. Alternativet blir då vattenkraft. Älvar har vi ju gott om i Sverige.

Men enligt Kungliga Vetenskapsakademin klarar det befintliga elsystemet maximalt en utbyggnad av vindkraften till 10 TWh (regeringens mål är 30 tWh 2020). All vindkraft utöver det kräver en utbyggnad av vattenkraften. Men det låter sig inte göras. Det hindrar miljölagstiftningen både i Sverige och inom EU.

När ledarredaktionen besökte Ovanåker pratades det om vad många jobb en vindkraftssatsning skulle leda till. Och visst, vindkraften behöver många som arbetar med den. Men det är inte säkert att det är samma sak som att det är den bästa satsningen för samhället. För varför ska den lösning som ger minst energi för mest arbete vara det bästa? Det låter onekligen bakvänt.

Ytterst är det kommunpolitikerna som bestämmer hur mark ska användas. Sedan tre år tillbaka kan kommunen lägga ett veto mot vindkraftsbyggen. Märkligt nog är det partier som annars vill att beslut ska tas så nära medborgarna som möjligt som vill slopa det kommunala planmonopolet så att man inte kan säga nej till vindkraft. Både framträdande representanter från Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har varit tveksamma till vetorätten. Så mycket för den decentraliseringen som både C och MP säger sig vilja värna.

Den liberala debattören Lydiah Wålsten har bland annat i Dagens Samhälle frågat sig när den gröna bubblan, som vindkraften är en del av, kommer spricka. Vinden har vänt på börsen. Kommer hälsingekommunerna inse det också?

Mer läsning

Annons