Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snällhet räcker inte

I söndags var det återigen högtidsstund för politiskt intresserade. Nej, jag talar inte om Solsidans premiär som förvisso speglar mycket av samtidsandan, utan om partiledardebatten i Agenda. Alla var med, ingen bråkade om placering och slipsknutarna var prydligt knutna. Ja, Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt verkade till och med knyta om sin i Aktuelltpausen.

Annons

Vad fick då tittarna ut av debatten? I ärlighetens namn, inte särskilt mycket. Eftersom det var budgetdebatt blev det naturligtvis mycket siffror som slängdes till höger och vänster. Det är inte alltid enkelt att hänga med vem som har lånat mest till skattesänkningar (framförallt när både till exempel Socialdemokraterna och regeringen har ett negativt finansiellt sparande till nästa år vilket betyder att de båda "lånar till skattesänkningar") och hur många tusen personer mer eller mindre som påverkas av än det ena, än det andra.

Åsa Romson (MP) och Jimmie Åkesson (SD) vill båda markera att de inte tillhör den klassiska blockpolitiken, och de gjorde det bra. Åkesson, som bad om ursäkt för att han tjatade om invandring, försöker bredda sin politik. Det är helt naturligt då även Sverigedemokraterna liksom alla andra partier sitter i olika utskott och nämnder där de förväntas tycka till om långt fler saker än hur många asylsökande som Sverige kan ta emot.

Men det är i invandringspolitiken som partiledaren har sitt hjärta, och det är i invandringspolitiken de andra partierna så tydligt blir flata. Den i tv-debatten annars osynlige Fredrik Reinfeldt (M) försökte tona ner integrationspolitikens misslyckande med att det ändå är väldigt många som jobbar. Ett mycket märkligt sätt att resonera, när det är känt att skillnaden i sysselsättning mellan svenskfödda och utrikesfödda är mycket stor, särskilt när det gäller kvinnor. Nästan hälften av de utrikesfödda kvinnorna saknar nämligen sysselsättning. Det är dubbelt så många som bland inrikesfödda.

Att bara säga att man är en snällare och godare människa håller inte heller för att minska utanförskapet. För om man som Jonas Sjöstedt tycker att Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna har uppåt väggarna fel, då måste det finnas bättre sätt att argumentera för vägar till integration än att säga att motståndaren är omänsklig.

Men att debattera vägar till integration är å andra sidan inte Sverigedemokraterna särskilt intresserade av heller. Annie Lööf (C) ställde den viktiga frågan: vad vill SD egentligen göra för att förbättra situationen för de många utrikesfödda som står utanför arbetsmarknaden? Vad vill SD göra för att göra det lättare för nyanlända invandrare att få jobb? Frågorna blev obesvarade.

Tittar man i SD:s budgetmotion som kom förra veckan hittar man inte heller några svar på hur utanförskapet ska minskas. I stället vill SD bevara hindren på arbetsmarknaden, och till och med göra det svårare för utrikesfödda att få ett jobb, bland annat genom att vilja ta bort etableringsreformen som syftar på att öka integrationspolitikens fokus på jobb. Eftersom Sverigedemokraterna inte vill kasta ut människor som redan är i Sverige, vore det rimligt att de la ner tid och energi på förslag på hur invandrare lättare ska komma in i samhället. Men i stället för att kritisera det ropade närmast de andra partiledarna i kör "Åkesson är dum!"

Mer läsning

Annons