Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Slopa käbblet och belönas

/

Östernäs, politisk mobbning som ett sjukdomssymtom och naturligtvis vargen.
Ljusdals politiska liv beskrivs inte alltid i så smickrande ordalag. De senaste dagarna har personliga påhopp, mobbning, förklenande uttryck och ren manschauvinism skildrats i tidningen. Om det är rätt eller fel bild beror helt på vem du pratar med.

Annons

Och som ledarredaktionen fick debattera och diskutera i Ljusdal i går!

Och det är också en bild av kommunens innevånare. För så länge förslag och argument vrids och vänds på, finns det hopp. Även om många naturligtvis gärna skulle se fler politiska beslut.

Rådande minoritetsstyre kräver flexibilitet och lyhördhet. Pragmatism är att föredra i en liten kommun som slåss mot arbetslöshet, utflyttning, för litet skatteunderlag och brist på nyetableringar.

Politisk prestige och meningslösa långbänkar är ingen betjänt av. Ro i stället i land viktiga politiska sakfrågor som gagnar Ljusdal och dess innevånare. Många av oppositionspolitikerna är villiga. Åtminstone när de pratar med ledarredaktionen.

Det parti och de kommunpolitiker som lyckas ta ansvar, kommer att bli rikligt belönat 2014. Tro mig.

Men först. Harry Högberg, Christer Wallin och Kurt Ericsson har tänkt, klippt och klistrat, studerat och tänkt igen.

De står och väntar med skisser och planer över Östernäsområdet.

De vill se attraktiva bostäder byggas från gamla mejeriet och österut. Med utsikt mot Kyrksjön. De har visserligen tänkt på att de inte kommer att vara pigga pensionärer hur länge som helst, så de vill också se ett äldreboende på området.

–Men en skateboardramp, fritidsgård och allaktivitetshus i före detta Kährs skulle man också kunna ha. Generationer ska blandas, är de överens om.

Området måste planläggas. Marken saneras. Men kom till skott! Inte kan frågan skickas ut på samråd och sedan blir det tyst, funderar herrarna.

Nej, för då får vi ett demokratiskt problem. Fråga inte efter människors åsikt, om du inte vill ha den.

De är inte bittra eller uppgivna. Harry, Christer och Kurt funderar om ett medborgarförslag kan vara rätt väg. För en plan måste göras från grunden, så det inte blir ett lapptäcke, eller en frimärksplan som övriga Ljusdal.

En stadsarkitekt är väl bara något vi kan drömma om, men avsaknaden har satt sina djupa spår.

Det sägs att när någon är missnöjd med en fråga så bildar de ett parti i Ljusdal. Det är förstås en överdrift.

Malin Ängerå, S, ordförande i utbildningsnämnden, har inga problem med samtalstonen på själva sammanträdena. Lite uppgivet konstaterar hon att massor med pengar lagts ned på utbildning av politikerna.

Hon tycker snarare att vissa har svårt att visa respekt för tjänstemännens utredningar och experternas rapporter.

Lars Molin, M, anser att det inte går att diskutera symtomen, utan att ta reda på vilken sjukdomen är.

Kloka synpunkter i båda lägren. Så när vi står där på Coop i Ljusdal så kan ju en tanke vara att nog sjutton kommer ni tillrätta med det här, om ni talar med varann i samma tonläge.

Då kommer vargdebattören: Sajterna som hänger ut enskilda jägare som varghatare och uppmanar till otryckbara illdåd är han upprörd över.

Och jag kan bara hålla med honom. Det är helt åt skogen.

Mer läsning

Annons