Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skrota modernismen, våga bygga klassiskt istället

Ledarsidan har tidigare argumenterat för nybyggnation i Frey Berglunds anda från åren 1906-1913 när Hudiksvall ska växa och utvecklas. Texten väckte många reaktioner och fick genomslag även nationellt hos arkitekturintresserade. I den här ledaren fördjupar vi diskussionen i ett samtal med en av de som hörde av sig efter ledaren.

Annons

Läs mer om Frey Berglundförslaget: Hudiksvall måste ta chansen att bygga i retrostil

Bilden är hämtad från Sockenbilder.se

Frågan kan göras enkel, var bor du helst? I en osymmetrisk, glastung låda eller i huset med proportioner och linjer i en kunskapstradition som går tillbaka till antiken?

För Hudiksvall som kommun är frågan om framtidens stadsarkitektur en möjlighet att locka invånare genom att bygga en unik och modern boendemiljö. Precis som man gör i New York och Berlin.

– Det är den klassiska skönheten som drar turister och som kan skapa en chans för Hudiksvall. Och man har inget att förlora på att ta den, ingen bryr sig om ännu en hamn i modernism. Här finns chansen att göra något annorlunda, utan att det behöver blir dyrare, säger Michael Diamant.

Det vackra Hudiksvall. Storgatan kan vara en inspiration till kommande byggen.

Ledarsidan bad en av Arkitekturupprorets grundare att titta närmare på översiktsplaner och komma med inspel i Hudiksvalls stadsplanering. Det blev en spännande och stundtals animerad lunch med Diamant, som vill göra upp med dagens modernistiska arkitektur.

– Det är barbari. Jag är radikal när det gäller det här. Dagens arkitektur är en primitivare byggnadskonst som kastat bort tidigare lärdomarna. I Stockholm har du råd att experimentera. I Hudiksvall bör du bygga vad folk vill ha.

Läs mer: Gästkrönika - lyssna inte på arkitekterna

Nybyggda radhus på Värdshusvägen i området Sjöterrassen i Fittja.  Om du gillar vad du ser är du nog i en minoritet.

Arkitekturupproret har tagit sin utgångspunkt mot den likriktade arkitekturen i Sverige. Upproret är inte motståndare mot nybyggnationer, utan mot hur det görs. Och man använder i sin argumentation bland annat en brittisk opinionsundersökning som visar att tre av fyra föredrar traditionell arkitektur vid nybyggnation.

När Diamant tittar på översiktsplanerna för Västra och Östra hamnen i Hudiksvall lyfter han fram att analyserna är bra och läser innantill:

– "Närheten till naturen och vackra hus med traditionell karaktär har hittills varit det som lockat nya invånare", men…

…men slutsatserna blir fel?

– Ja, det kommer inte att bli det lyft staden söker, och går emot kommunens egen analys. Resultatet kommer säkert att ge fina arkitekturpriser, men människor kommer att rösta med fötterna.

Diamant varnar särskilt för lösningar som öppna kvarter. Istället för att bjuda in fler blir det istället ett ingenmansland.

– Det ger mig rysningar, ett modernistiskt påfund som jag avskyr. Kvartersgården är ett slutet socialt tryggt område. Det finns en anledning att klassiska kvarter inte är öppna. Ett halvöppet kvarter blir halvoffentligt och otryggt. Vem tillhör innergården egentligen?

Läs mer: Hellre station i centrum än att rädda kulturhuset

Dubbelspåret kallar Diamant för en utmaning. Även om det centrala stationsläget avgör frågan för Hudiksvalls bästa så är Diamants förslag att man flyttar fasaderna på de byggnader man vill bevara och bygger upp en ny likadan stomme på annan plats.

Dessutom ser han gärna en förtätning längs Drottninggatan där nya klassiska byggnader får ta plats, gärna med någon rivning längs vägen.

Kan man hitta en hälsingeversion på Painted Ladies i San Francisco, hus som säger något också om vår tid?

I själva utformningen av husen betonar han byggnadsdetaljerna som skapar berättelsen över orten och sin tid, som träsniderier.

– Du kan göra något som besjälar byggnaderna. Varför inte ta inspiration i kända personer från Hudiksvall, som Tomas Brolin istället för keruber. Det är en försumbar kostnad att lägga till träsniderier till en byggnad, men man ger den en själ och identitet samt präntar in samtiden, våra ideal och de funderingar vi har om Hudiksvall i vår tid. Jämför gärna med de släta och monotona modernistiska husfasaderna, vilka tankar går att utläsa av dem? Som en bok utan text!

Hudiksvall har alltså chansen att göra annorlunda, och få en debatt om stadsutvecklingen genom att ställa modernismens arkitektur mot det klassiska alternativet.

– Jag tycker att kommunen ska öronmärka hälften av kommande tävlingsbidrag för gestaltningen av hamnen åt klassiska arkitekturfirmor, så att man väcker fantasin hos människor om vad som är möjligt. Oavsett utgång kommer det skapa en mer levande och engagerad debatt.

Och om klassisk nybyggnation är möjligt i New York och Berlin, varför skulle det inte vara det i Hudiksvall?

Läs mer: Frey Berglund - den bortglömde arkitekten som byggde Hudiksvall

Mer läsning

Annons