Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skolsköterskans larm

/

Caroline Person, påminner om 1970-talets skolsköterskor. Hon gör en undersökning bland Söderhamns elever och finner att bland 387 av dem är var fjärde barn överviktig.

Sedan ringer hon hem till alla föräldrar som har ett barn vars vikt är ett hälsoproblem att ta på allvar och vad händer då?

Annons

Vissa vill verkligen ha hjälp.

Andra föredrar att behålla skygglapparna på och ser inte alls att barnens övervikt, alternativt fetma, är något som skolsköterskan och skolan ska lägga sig i. Än mindre något som de som föräldrar behöver göra något åt. Tänk om det inkräktar på deras eget liv och kräver att de lämnar soffan, chipspåsen och treliters läsken och på allvar försöker hindra barnet från att få typ 2-diabetes.

I lördags när 27 500 kvinnor trampade runt Djurgården i spöregn, i årets upplaga av tjejmilen, fanns flera exempel på heroiska insatser: Kvinnor med både 30 och 40 kilos övervikt kämpade sig fram.

Vid fem km-kontrollen stod ambulans med blåljusen på och någon var tvungen att snabbt skjutsas till sjukhus. Hur glada hade inte dessa kvinnor varit om någon tagit itu med deras viktproblem på allvar när de gick i skolan? Extrem övervikt kommer inte över en natt.

1988 var fem procent av landets 10-åringar överviktiga. 1995 hade siffran fördubblats. 2000 var den uppe i 18 procent och trenden håller i sig: Antalet tioåringar som blir tjocka ökar med en procentenhet per år.

Orsakerna har varit kända lika länge som viktökningen kunnat noteras. Genetiken spelar roll, överkonsumtion av socker naturligtvis och för lite rörelse. Det ständiga tv-tittandet och dataspelandet kombinerat med färre idrottstimmar i skolan och spontanidrottens plötsliga död.

Det kan nästan uppfattas som tjatigt och banalt. Allra helst i perspektivet av att kurvan bara forstätter att peka åt fel håll. Som om vi alla lite förnöjsamt konstaterade att, javisst vi håller på att äta ihjäl oss. Än sen då!

Om man vill kan man också dra slutsatsen att överviktiga barn är ett socialt problem. En annan undersökning visar att fem procent av barnen i Stockholms välbärgade områden lider av övervikt, medan 30 procent har samma problem i de resursfattiga förorterna. Det i sin tur betyder inte att nyttig, kalorisnål mat är dyrare än skräpmat och läsk, oftast tvärtom.

Så vad vi äter och serverar våra barn har blivit en klassfråga. Ju mer information vi som föräldrar skaffar oss om maten, ju mer tid vi lägger ned på matlagningen och skjutsandet till diverse idrottsaktiviteter, ju högre social status.

Därför är det väldigt glädjande att rektorerna reagerar på Caroline Persons elevstudie. Och tar den på allvar. För där föräldrarna fallerar måste skolan vara vaken. Kunde fluortanten få våra tänder kariesfria så...

Önskvärt vore naturligtvis om skolan och hemmen kunde samarbeta. För barnens matvanor grundläggs hemma. Men om inte det fungerar så är det värdefullt att skolan agerar och har en långsiktig strategi för de överviktiga, en annan strategi i rent förebyggande syfte.

Det behövs inte komplicerade dieter, medicinering eller operationer när det handlar om tioåringar.

Riktig mat, begränsat med socker och massor av hopp och spring i benen räcker långt.

Mer läsning

Annons