Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skolsegregation ett växande problem?

/

Vi behöver en mer integrerad skola. Det verkar de flesta politiker hålla med om.

Annons

Några drömmer sig tillbaka. Som S-ledaren Stefan Löfven i SVT:s Agenda i söndags kväll.

"Vi behöver en mycket mer integrerad skola där grupper ur olika socioekonomisk bakgrund möts över gränserna. Jag gick själv i en sådan skola. Juristens barn tillsammans med platschefens barn, tillsammans med arbetarbarn och tillsammans med tjänstemannabarn. Det var väldigt bra för samhället."

Sedan följde ett idylliskt reportage om en skola i Löfvens gamla hemstad Sollefteå. Där fanns ingen segregation. Nioåringarna visste inte vad kamraternas föräldrar jobbade med. Hur många nioåringar som nu bryr sig om det? Och några invandrarbarn syntes inte till.

Det var bättre förr. Och det finns fortfarande skolor som är som förr. Det var budskapet.

Men det är knappast sant att det var bättre förr. Åtminstone inte generellt sett.

Och även om det skulle vara det, så kommer förr aldrig tillbaka.

Det är dagens verklighet vi har att förhålla oss till. Och morgondagens verklighet vi ska planera för.

Är lösningen att avskaffa det fria skolvalet? Är lösningen att strypa villkoren för friskolor? Är lösningen att förbjuda profilskolor som satsar på att utveckla speciella talanger? Är lösningen att kvotera och bussa elever till olika skolor?

Nej, ingenting av detta är någon framkomlig väg.

Det finns en bred politisk enighet om det fria skolvalet och friskolorna.

Liksom om profilskolor, även om socialdemokratin länge avfärdade tanken på speciella mattebegåvningar, medan det var fullt okej med skolor för duktiga skidåkare eller fotbollsspelare.

När Socialdemokraternas talesperson i skolfrågor Ibrahim Baylan intervjuades i Agenda betonade han att det är nödvändigt att komma åt segregationen i skolorna. Men på frågan hur det ska gå till var han påtagligt tomhänt.

"Vi måste fördela resurser efter behov och öka kvaliteten i undervisningen och ge skolorna i uppdrag att arbeta med marknadsföring, profilering med mera för att locka till sig blandade grupper", sade han.

Mer resurser och marknadsföring alltså!

Att övriga partier inte heller har några radikala idéer på hur man skapar en mer likvärdig skola, är knappast någon tröst i bedrövelsen.

Om politikerna menar allvar med att skapa en likvärdig skola måste man inse att alla skolor inte kan behandlas lika. Det behövs kraftigt höjda löner för att få fler duktiga lärare till de kommunala skolorna, fler riktade insatser och mindre kommunal skolbyråkrati.

Dessutom måste den fria etableringsrätten och den lika skolpengen ifrågasättas. Det måste vara möjligt för kommunerna att i högre grad styra etableringar och pengar dit de behövs.

Den enkla slutsatsen är den att den närmaste skolan ska var så bra så att alla elever och föräldrar kan vara nöjda med den.

Sedan är det en annan sak att det också är bra om speciella talanger och begåvningar inom musik, idrott, matte eller språk, får möjlighet att utveckla sina talanger i speciella profilskolor om det behövs.

Det finns en risk att debatten om segregation skapar en föreställning om att skolorna i allmänhet är segregerade och dåliga. Så är det lyckligtvis inte.

Men samtidigt är segregationen ett växande problem. Åtminstone utanför de små orterna. Och skolan måste motverka den. Men skolan kan knappast bära hela ansvaret.

Visst är det bra för samhället med en skola där "juristens barn går tillsammans med platschefens barn, tillsammans med arbetarbarn och tillsammans med tjänstemannabarn", som Stefan Löfven sade.

Det råder det knappast någon politisk motsättning om.

Om den närmaste skolan är bra och håller hög klass kommer knappast speciellt många göra sig besväret att leta efter ett alternativ längre bort.

Mer läsning

Annons