Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skolan måste ta hand om decemberbarnen

/

Annons

Decemberbarn har svårare i skolan. Vid skolstart är de nästan ett år yngre än januaribarnen. De klarar sig sämre och får sedan lägre betyg.

Individuella skillnader mellan barn är alltid stora, så i en enskild barngrupp kanske det inte märks. Karin, född i december, kan mycket väl vara bäst i klassen. Men över tid, sett till en större grupp, är mönstret tydligt.

För det visar sig att drygt ett års skillnad mellan ettagluttarna innebär enorma skillnader i livschanser.

Konsekvenserna för barn som råkade födas på fel sida nyår är rentav katastrofala.

Försäkringskassan kom i veckan med en rapport där de jämfört utbetalningar av ersättningar till vuxna födda månaden före nyår jämfört med månaden efter. Skillnaden är sanslöst stor.

Decemberbarn har mycket oftare diagnoser som adhd och andra beteendestörningar.

De får klart oftare sådana stöd som går till funktionshindrade eller personer som inte kan arbeta, till exempel förtidspension. Det gäller alla sådana ersättningar, år efter år.

Någon annan möjlig förklaring än skolan finns inte.

Barn kan ha stora skillnader i gener, uppväxtmiljö och personlighetsdrag. Men det enda som skiljer grupperna januaribarn och decemberbarn åt, är när i livet de börjar skolan.

Enormt många problem i vuxen ålder kan alltså förebyggas bara skolan fixar att ta hand om barnen ordentligt de första åren.

Många av dem hade kanske inte ens behövt en enda lärartimme extra. De hade bara behövt stanna i förskolan ett år till, och börja i skolan först när de var tillräckligt mogna.

Förr kunde detta göras lättare. Det fanns skolmognadstester, men de försvann. Kommunerna vill hellre att barnen börjar skolan så fort som möjligt, för att spara in ett års förskolekostnad.

I princip försvann också möjligheten att gå om ett år i lågstadiet, av samma ekonomiska skäl.

Den dumsnålheten ser vi resultatet av.

För det första innebär detta ett stort personligt lidande. För det andra är det vansinniga summor som skattebetalarna måste lägga på att försörja dem, kanske livet ut.

De skenande kostnaderna för bidrag och ersättningar är ett stort problem för statskassan. Olika regeringar försöker lösa det genom att snåla in på ersättningarna, att skärpa regler, att bevilja mindre stöd. Men de drabbade mår knappast bättre för det.

Lösningen måste vara att börja i andra ändan.

Till en bråkdel av kostnaden för att försörja sjuka och utsatta människor resten av livet, skulle vi i stället kunna göra skolan mer lyhörd och flexibel.

Dels behöver barn tillåtas att stanna lite längre i förskolan eller lågstadiet vid behov. Dels måste skolan på riktigt börja klara att uppfylla de vackra orden om att möta den enskilda eleven på sin egen nivå.

Om så bara en tiondel av de elever som riskerar att bli utslagna i stället når över tröskeln för ett liv i egen försörjning, har vi gjort den bästa investeringen för statsbudgeten om 20 år. Och alla år därefter.

Mer läsning

Annons