Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skilsmässa eller fortsatt äktenskap?

/

Hur länge kan det gamla äktenskapet mellan Socialdemokraterna och LO bestå?

Annons

Frågan fick förnyad aktualitet när jag lyssnade på Ekots lördagsintervju där LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson intervjuades, och läste en stor intervju med honom i Svenska Dagbladet samma dag.

Visserligen har Thorwaldsson flaggat för att LO ska stå friare från det socialdemokratiska partiet. Men så fort han uttalar sig kommer följdfrågan: Vad säger partiet om det?

Inte minst på grund av det faktum att LO:s ordförande är en tung aktör i Socialdemokraternas inflytelserika verkställande utskott.

En liknande koppling till ett visst parti är främmande för både TCO och Saco.

Även om deras ordförande haft partitillhörighet, har de lämnat partipolitiken bakom sig när de gått in i fackuppgiften.

När Anna Ekström, numera generaldirektör för Skolverket, blev ordförande i Saco lade hon undan den socialdemokratiska partiboken.

När Eva Nordmark valdes till TCO:s ordförande följde hon Ekströms exempel. Men LO går fortfarande armkrok med partiet, även om allt fler ifrågasätter äktenskapet.

Att det finns slitningar visade inte minst lördagsintervjun där intervjuaren Tomas Ramberg pressade Thorwaldsson på frågan om valfrihet och vinster i välfärden.

Thorwaldsson är för valfrihet och att det finns privata aktörer vid sidan av kommuner och landsting. Men det ska vara non-profit, det vill säga utan vinst.

Där är han på kollisionskurs med Kommunals ordförande Annelie Nordström som försvarar sina medlemmars möjlighet att kunna välja mellan flera arbetsgivare.

”Alla företag måste gå med överskott över tid för att de ska fungera”, sade hon nyligen i en intervju i norska Finansavisen. Hon betonar också att de privata företagen varit viktiga för höjd kvalitet.

Men trots ihärdigt frågande av intervjuaren kunde inte Thorwaldsson ge besked på hur man driver företag utan vinst.

Inte heller om kvaliteten generellt sett är bättre i non-profit verksamheter än i de privat drivna alternativen.

I stället kom han gång på gång tillbaka till det han kallade "välfärdsoligarker" som han kallade de avarter som uppmärksammats.

Precis som om man ska göra regel av avarterna, eller som om inga avarter finns i den offentligt drivna verksamheten!

Att ta avarterna som intäkt för att skapa en princip är minst sagt vanskligt.

S-ledaren Stefan Löfven och många andra i partiet har insett detta.

I Svt:s Agenda sade han det självklara: "Om vi inför förbud mot vinst finns det 50 olika sätt att komma till plus minus noll i företaget."

Det enda rimliga med LO:s modell är att tala klartext och säga att vi inte ska ha några andra aktörer i vård, omsorg och skola än kommuner och landsting.

Om inte Socialdemokraterna och LO levde i symbios med varandra skulle denna fråga, liksom många andra, kunna drivas på ett friare och trovärdigare sätt.

Utan tankar på hur man ska få ihop facket ståndpunkt med partiets.

Trots allt har det skett en hel del sedan alla LO-medlemmar kollektivanslöts till S. Utan att ens vara tillfrågade. Kollektivanslutningen upphörde 1987 inte helt utan protester.

Karl-Petter Thorwaldsson vill ha en friare roll mot partiet.

Han samtalar gärna med den borgerliga regeringen och har redan gjort gemensamt utspel med Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström.

Och han kritiserar både de borgerliga och Socialdemokraterna för en alltför låg ambitionsnivå i sysselsättningspolitiken. Ändå är han en tung sosse i partiledningen.

Idag tycks allt fler inse att den oundvikliga skilsmässan närmar sig. När, som i det senaste valet bara hälften av alla LO-medlemmar röstade på S, blir det allt svårare att motivera äktenskapet med partiet.

Många ser fördelarna med den partipolitiskt friare roll som både TCO och Saco har.

”Tanken är att LO kan bli mer politiskt, men inte nödvändigtvis mer partipolitiskt”, som Tobias Baudin, LO:s förste vice ordförande, har uttryckt det.

I bästa fall rör sig LO i den riktningen.

Även om det troligen dröjer länge än innan skilsmässan är ett faktum. Och LO:s ordförande inte längre är en självklar del av Socialdemokraternas verkställande utskott och tvingas relatera allt han säger till vad partiet tycker.

Mer läsning

Annons