Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skattehöjning som smärtlindring

/

Det är klart att inget privat hushåll i Gävleborgs län stupar på en skattehöjning på 30 öre per intjänad hundralapp. Det påverkar förmodligen inte alls julhandeln som spås slå nya rekord i år. Vi sparar knappast på julklappar och skinka för att klara 2013 års pålagor.

Lika klart är att skattehöjningen som klubbas på landstingsfullmäktige i dag inte kommer att ge länsborna bättre vård, större tillgänglighet, kortare vårdköer och fler specialister.

Annons

Det är väl knappt man vågar tro att den ska användas till att ge sjuksköterskorna anständiga löner, även om det är ett odiskutabelt slagträ för majoriteten: Vem missunnar sjuksköterskorna högre lön?

Nej, skattehöjningen ska bara fylla igen den akuta kratern på 157 miljoner som uppstått i vårdens plånbok.

Det tål att fundera på vad en landstingspolitik som höjt skatten fem gånger på 2000-talet gör med vår region. Över huvud taget är landstingets ekonomi rätt svåröverblickbar.

För där vården ständigt går back och hålen helt uppenbart måste fyllas igen med akuta skattehöjningar, finns det ingen ände på landstingets investeringsplaner.

Just nu planeras det för en ombyggnad av Gävle sjukhus i miljardklassen: Nytt operationshus för 350 miljoner, onkologiskt centrum för 85 miljoner, patienthotell för 250 miljoner, BUP-hus för 75 miljoner, parkeringsdäck för 40 miljoner, påbyggnad av entréhuset för 165 miljoner och så vidare.

Visserligen räknar landstingsrådet Tommy Berger (S) kallt med att många av byggplanerna ska försenas, som han säger i söndagens Gefle Dagblad. Men landstinget ska inte tvingas till några lån.

Det är i de här resonemangen sådana som jag betraktas som naiv, som inte kan skilja på investeringar och drift.

Jodå. Det blir bara ett förunderligt resonemang när det är samma kassa. Ingen av oss andra renoverar köket där hemma för 100 000 kronor om vi inte har råd att köpa mat.

Investeringsbehovet är förmodligen stort, då många lokaler är från 1970-talet. Samtidigt är det väl inte slitna lokaler som är den största orsaken till läkarflykten. Och ur ett patientperspektiv behöver man inte gå längre än till sig själv: Får jag ett sällsynt hjärtfel som bara kan behandlas av expertisen, vill jag nog skickas dit där den finns. Inte bli en bricka i ett regionalpolitiskt spel.

Ständiga skattehöjningar är förödande, ur ett regionalpolitiskt perspektiv. Kommuner med lägre skatter är mer attraktiva att flytta till. Högre skatt bromsar ekonomisk utveckling. Ju högre skatt den enskilde drabbas av, ju lägre arbetsvilja. Och då blir själva skatteunderlaget lägre. Och självklart, ju mindre pengar den enskilde har att röra sig med, ju lägre blir den lokala konsumtionen. Ett slags moment 22.

Eva Tjernström (S) har efterfrågat ett rättvisare skatteutjämningssystem. Det kan finnas en poäng i det. Samtidigt kan inte lokala politiker ensidigt höja skatten och sedan avundsjukt titta på andra blomstrande regioner och undra varför de lyckas, där man själv fallerar.

Ungdomar från Hälsingland slussas nu till den norska arbetsmarknaden. Utmärkt för den enskilde och det är bara att hoppas på att de återvänder rika på arbetslivserfarenheter och ideer.

Varslen inom den tunga industrin duggar tätt varför en näringsomställning i många kommuner är alldeles nödvändig. Och pågår också på sina håll.

Inte är det för mycket begärt att landstingspolitikerna tar ansvar för hela regionen och funderar ett varv till om en femte skattehöjning verkligen är den bästa medicinen för Gävleborgs län.

Mer läsning

Annons