Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjölund: Klassisk klassretorik

/

Förutsättningarna var de bästa.

Med en majsol som skickade värmande strålar över såväl första majtåg som öppna torg. Och med en rykande färsk opinionsmätning som sköt S-kurvan rakt upp i himlen med hela 35,6 procent enligt Ekots morgonsändning, borde självförtroendet varit på topp hos 2012 års första majtalare.

Annons

En försiktig optimism kunde anas. Men Sahlin- och Juholtkriserna har satt djupa spår i partiet. Kanske har också partisekreteraren manat till lugn.

Det är två år kvar till valet och hon vet att allt kan hända. Och även om opinionsmätningsinstituten envisas med att redovisa de röd-gröna partierna som ett block, finns inga svar än så länge på att en valteknisk samverkan kommer att ske.

Löfvens strategi har ju varit att hålla en låg profil, ett vinnande koncept så här långt, men naturligtvis inte i längden. Och knappast på första maj.

Den som trodde att förslagen skulle hagla från länets Elin Lundgren i Bollnäs och Åsa Lindestam i Ljusdal, fick dock gå hem till trädgårdsarbetet för att söka mer praktiska resultat.

Gemensamt för årets första majtal var fokus på utbildning och arbete.

Löfven själv lägger också till ett bättre företagsklimat som en viktig komponent, men det var inget som länets s-märkta riksdagsmän riktade in i sig på.

Rätt märkligt eftersom Gävleborgs län som helhet, och vissa kommuner i synnerhet, ofta befinner sig på jumboplats när företagsklimatet mäts och rankas.

Elin Lundgren, socialdemokratisk riksdagsman från Söderhamn, riktade in sig på skolan som hon menade totalt misslyckats. Hon pratade om en "enorm ungdomsarbetslöshet" och hävdade att det var en medveten politik från regeringens sida, att skapa en elit och en outbildad underklass.

Och naturligtvis har hon rätt när hon säger att barn som växer upp på Djursholm inte är bättre lämpade att läsa vidare på universiteten än barn som växer upp i, säg Ljusdal.

Problemet är bara att detta är inget nytt: Barn med akademiska föräldrar klarar sig bättre i skolan och läser oftare vidare, än barn med föräldrar med låg utbildningsnivå. Och så har det alltid varit. Även under decennier av socialdemokratiska regeringar, som haft alla chanser att utbilda arbetarklassens barn.

Frågan är väl om utbildningsnivån i Gävleborgs län höjs och kan lämna bottenträsket, genom klassisk arbetarrörelseretorik från en riksdagskvinna som genom rent praktiskt-politiskt arbete i stället skulle kunna göra något åt missförhållandet.

Traineeplatser, sommarjobb åt alla och ungdomskontrakt har tidigare framförts som den socialdemokratiska lösningen på arbetslösheten.

Stefan Löfven och Magdalena Andersson vill också se en mer närings- och innovationsinriktad politik med forskning, expertstöd och en ökad tillgång till riskkapital.

Det var inte heller något som Elin Lundgren ägnade sitt tal åt. Oklart varför.

Antingen, för att vi i Gävleborg inte förmodas fundera på sådana komplicerade frågor, eller att riskkapital har blivit ett sådant skällsord att det blivit rent motbjudande att använda. Kanske för att hon är en mer traditionell socialdemokrat än elitlaget runt partiledaren.

Elin Lundgren pratar hellre om arbetarklass och soppkök. Den lite ålderdomliga retoriken verkar användas som flitigast, ju yngre en socialdemokrat är: Kristoffer Lindberg, SSU, som inledde firandet i Bollnäs, svängde sig med tilltalet "kamrater" inte mindre än sex gånger.

Till sist ska ändå Elin Lundgren ha en eloge för att hon uppmärksammade hoten mot tågtrafiken i länet. Att persontågen måste lämna plats åt godstransporterna, för att det inte finns plats på spåren.

Men åter igen, det är nog en fråga samtliga ledamöter på Gävleborgsbänken kan ställa upp på. Så varför inte jobba gemensamt med region Gävleborg, över partigränserna, i riksdagen? För att säkra infrastrukturen i länet så att alla kan ta sig till jobb och studier?

Det är därför väljarna röstat in er i riksdagen.

Mer läsning

Annons