Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjölund: Från och med nu är Sam hälsing, eller hur?

Det ultimata integrationsreceptet måste vara idrott.

Annons

Tänk efter: Vad får oss att röras till tårar framför tv:n, vad får oss att betala dyra entrébiljetter, stå i timmar i vilka väder som helst för att heja fram nationalikoner eller bara vårt eget barn?

Vad får svenskar, som annars har hög arbetsmoral, att sjukskriva sig, om inte ett stundande skid-VM med chans till Kalla-medalj?

När är det helt legitimt att hissa svenska flaggan på balkongen eller förstukvisten och hjälpligt försöka komma ihåg texten till "Du gamla du fria", om inte vid ett fotbolls-EM?

Vi har lyft en Ludmila och hennes blågula naglar över varje häck, ja ändå tills fusket uppdagades. Vi försvarar varje utbrott från Zlatan ty han är ett nationalhelgon som skulle bli adlad vilken dag som helst, om vi fortfarande ägnat oss åt sådana odemokratiska utmärkelser.

Vi ställer vårt hopp till Meraf Bahta i sommar när hon på 5000 meter i Rio ska spurta förbi motståndarna och få våra ögon att tåras av stolthet över att vi återigen har en svensk löparstjärna.

På måndagskvällen var det dags igen. Hela Sveriges idrottselit satt och lipade i kapp med oss tv-tittare.

En syrisk flykting med det lite svårhanterliga namnet Salem Zahda Aldarcazallie hade bjudits in till idrottsfamiljen för att tilldelas Sportspegelpriset. En elitfotbollsdomare som flytt bomberna i Damaskus, hamnat i Ljusne, plockats upp av Dan Bergh och resten är historia.

Läs mer: Prisad på Idrottsgala

Så blev han "Sam" med hela svenska folket och reklamen för Hälsinglands idrottsrörelse är ovärderlig. Dan Bergh svarade att han bara varit sig själv i denna framgångsaga, så nu kan väl uppmaningen gå till idrottsförbunden att plocka upp Dan Bergh. Så kan han lära ut det där med att "bara vara en människa", för dem som glömt.

För en tid sedan presenterade Mångfaldsbarometern, en studie som Högskolan i Gävle håller i. 1000 svenskar får svara på en mängd frågor kring etniskt mångfald. Två tendenser kan utläsas: Svenskarna blir allt mer positivt inställda till arbetskollegor som kommer från andra länder, men samtidigt mer negativa till invandrares religioner och kulturer.

– Det handlar framför allt om muslimer, det finns en oro för att de inte kan integreras i samhället. Det intressanta är att svenskar är individualistiska och toleranta mot varandra, samtidigt har de en tendens att snabbt kategorisera människor i grupper, som "invandrare", som de sedan tillskriver egenskaper utifrån hur några få individer beter sig, trots att en miljon av svenskarna nu tillhör den gruppen, menar Fereshteh Ahmadi, professor i sociologi vid Högskolan i Gävle.

Läs mer: Så toleranta är vi

Det finns förmodligen en mängd förklaringar till våra generaliseringar och vår skepticism inför aktiv religionsutövning. Men lika högt som vi rangordnar idrottsframgångar, lika måna om vårt sekulariserade samhälle är många av oss.

Där andra upphöjt religionen till politik och statsskick, har vi gått åt motsatt håll. En väg vi valt, är stolta över och vill behålla. Faktiskt lika viktigt som att vi ska förbli en stor idrottsnation.

Från och med nu är Sam att betrakta som hälsing, det kan vi väl enas om?

Och jag lovar, det finns fler som behöver träffa en Dan Bergh. En sådan där person som bara är en människa.

Mer läsning

Annons