Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjölund: Det brutala våldet gör oss otrygga

/
  • En man knivdödades i Ljusne på lördagen. Två knivmord på ett halvår i Söderhamns kommun.

450 asylsökande på 2000 invånare.

Annons

Var det bara en tidsfråga innan något allvarligt skulle skaka om Ljusne? Eller är alla verkligen tagna på sängen av det tragiska knivbråket med dödlig utgång som utspelade sig på lördagseftermiddagen?

Spekulationerna och debatten kommer att ta fart, var så säker. Allra helst i skuggan av att det inträffat bråk lite varstans i landet. Senast i Mölndal där en kvinna i personalen på ett hvb-hem blev mördad.

Läs mer: Asylboenden, en krutdurk

Gävleborgs län tar emot flest asylsökande per capita i hela landet, omkring 4000 hittills. Söderhamns kommun utmärker sig som den kommun med den öppnaste famnen. Det finns förmodligen olika skäl till det, ett tungt vägande är dock tillgången på bostäder.

När människor flyr för sitt liv är naturligtvis det primära att hitta tak över huvudet åt alla hjälpsökande. Och att det råder politisk enighet kring mottagandet. Detta har länet med landshövding Per Bill i spetsen lyckats föredömligt med.

Men sedan då?

Debatten i Sverige har på senare tid mest handlat om sänkta ingångslöner, fastighetsägare som profiterar på världsläget och hur vi ska ta hand om 35 000 ensamkommande flyktingbarn.

Integrationsarbetet stannar av. Människor väntar i månader på ett besked. Sysslolösa. Solskenshistorier bryter av det trista mönstret. Som fotbollsdomaren Sam, som först kom till Ljusne, plockades upp av eldsjälar inom idrottsrörelsen och fick ta emot pris på idrottsgalan.

Läs också: Visst är Sam en riktig hälsing

Men vad är planen för de andra?

Vem vågar ens börja peta i eventuella trauman? Finns ens psykologisk beredskap för de ohyggligheter som spelas upp i de unga männens huvuden?

För en tid sedan besökte jag Hallwylska palatset i centrala Stockholm. Det fungerar i dag som museum och vill man se vart delar av rikedomarna från Ljusne-Woxna AB hamnat är det att rekommendera. Fast aningen provocerande. Överdådiga samlingar av konst, antikviteter, vapen, porslin och silver samlas i ett lika överdådigt hus.

I Ljusne finns intet kvar av den stolta och lukrativa företagsamheten. Så nog får man fundera på vad planen var när man placerade 450 asylsökande i den forna bruksorten. Självfallet kan det fungera, det har inte inträffat något allvarligt tidigare. Men integrationsarbete kräver planering. Inte bara tak över huvudet.

Invånarna i Ljusne ska leva sida vid sida med nyanlända. Ingen ska behöva vara rädd längs bruksgatan. Varken de redan bofasta, eller flyktingbarnen och deras mammor.

Så sent som i fredags hade Lars Ulander ett möte med sin personal där man tackade högre makter att man hade klarat sig från incidenter på boendena i Söderhamn, hävdar Expressen.

"Det är fruktansvärt tragiskt, men inte alls oväntat med tanke på alla de incidenter som har skett i Sverige. Vi har en tuff situation, människor är nervösa och irriterade." säger Lars Ulander på Migrationsverket.

Söderhamns kommunledning får nog tillsammans med Migrationsverket försöka fundera ut en plan för hur det här ska fungera. "Högre makter" kommer inte att bistå med vare sig säkerhet, sysselsättning eller psykologhjälp.

Vi ska heller inte glömma att vi hade ett knivmord så sent om i september i Söderhamn som just nu får sitt rättsliga efterspel i Hudiksvalls tingsrätt.

Läs gärna: Måtte han inte dött förgäves

Det samhällspolitiska efterspelet till tragiken borde bland annat innehålla en diskussion om varför människor är beväpnade. Och hur samhället rustar sig för att möta våldet.

Två unga människor är knivdödade inom loppet av ett halvår i Söderhamn. En förfärande statistik. Samhällsinstitutionerna måste garantera rättssäkerheten.

Kan ni det?

Mer läsning

Annons